Apollon Epikourios tempel
Högt uppe bland Arkadiens berg står ett doriskt tempel som på flera sätt är ovanligt. Det är långsmalt, vänt mot norr och har en dörr i långsidan. Inne fanns den äldsta kända korintiska kolonnen, och i dag skyddas templet av ett stort tält.
Templet helgades åt Apollon Epikourios, Apollon hjälparen, av invånarna i den närbelägna staden Figaleia. Enligt resenären Pausanias, som skrev på 100-talet e.Kr., tackade de guden för hjälp mot en pest, och templet ritades av Iktinos, samme arkitekt som Parthenon. Dateringen är omdiskuterad, men det mesta tyder på att templet byggdes under andra hälften av 400-talet f.Kr. Det uppfördes i en lokal grå kalksten, medan vissa detaljer och skulpturer gjordes i marmor. Läget, omkring 1 100 meter över havet, gjorde bygget mödosamt.
Utvändigt är templet doriskt, med sex kolonner på kortsidorna och femton på långsidorna, alltså längre än vanligt. Det är också vänt mot norr i stället för mot öster, kanske på grund av terrängen eller en äldre helgedom. I cellan finns en sidodörr i östra långväggen, som kan ha släppt in morgonljuset mot kultbilden. Längs väggarna stod joniska halvkolonner på korta murar, och längst in en fristående kolonn med korintiskt kapitäl, den äldsta vi känner till. Inne löpte en marmorfris med strider mellan greker och amazoner och mellan lapiter och kentaurer.
Templet glömdes bort i Europa tills en fransk arkitekt hittade det 1765. År 1812 tog en grupp engelska och tyska resenärer frisen därifrån, och den finns sedan 1815 i British Museum i London. Det korintiska kapitälet är förlorat och känns bara från teckningar. Templet var den första platsen i Grekland som blev världsarv, 1986. Sedan 1987 står det under ett tält för att skyddas mot väder och tjäle medan restaureringen pågår. Kombinationen av doriskt, joniskt och korintiskt i samma byggnad har gjort Bassai viktigt för förståelsen av de klassiska ordningarna.