Guggenheimmuseet
Ett konstmuseum vid floden i en industristad, klätt i titanplåt i fria, böljande former som bara gick att rita och bygga med datorns hjälp. Byggnaden förvandlade stadens rykte och gav namn åt ”Bilbaoeffekten”: tanken att en spektakulär byggnad kan lyfta en hel stad.
Bilbao var en industristad i kris, med nedlagda varv och stålverk längs floden Nervión. Den baskiska regionala regeringen ville förnya staden och ingick ett avtal med Solomon R. Guggenheim-stiftelsen i New York, som ville öppna museer utanför USA. Frank Gehry fick uppdraget efter en begränsad tävling 1991, och museet byggdes från 1993 och öppnade i oktober 1997. De fria formerna kunde inte ritas med vanliga metoder. Gehrys kontor använde CATIA, ett program som hade utvecklats för flygindustrin, för att beräkna formerna och styra tillverkningen av stålstommen och beklädnaden. Fasaderna kläddes med tunna plåtar av titan, kombinerat med kalksten och stora glaspartier.
Museet är byggt kring ett högt atrium, där glasväggar och böjda balkonger möts och ljuset strömmar in. Från atriet når besökaren gallerierna, som är av tre slag: raka, klassiska salar i kalkstensdelen, oregelbundna rum i de fria formerna och en mycket lång sal som liknar ett skepp. Där står Richard Serras stora skulpturer av stål, The Matter of Time, som besökaren kan gå igenom. Byggnaden ligger lågt vid floden och ansluter till bron La Salve, som går över en del av museet och fångas upp av ett torn. Utanför står Jeff Koons Puppy, en jättelik hund av blommor, och mot floden Louise Bourgeois spindel Maman.
Museet fick en enorm uppmärksamhet och blev genast en av världens mest kända byggnader. Besökarna kom i stort antal, och staden förändrades: hamnen och industriområdena byggdes om, och Bilbao fick nya parker, broar och en tunnelbana. Begreppet Bilbaoeffekten fick spridning, och många städer runt om i världen försökte upprepa framgången med spektakulära kulturbyggnader, inte alltid med samma resultat. Museet ses ofta som en vändpunkt i arkitekturen, där datorn gjorde helt nya former möjliga att bygga. Också i Sverige har Bilbaoeffekten diskuterats när kommuner planerat nya kultur- och konsthus, och tanken på att en enskild byggnad kan förändra en stads bild finns med i många senare projekt, bland annat i norra Sverige.