Hosios Loukas
Klostret i bergen nära Delfi har två kyrkor byggda tätt intill varandra. Den större, från början av 1000-talet, har en kupol på åtta bågar och några av de finaste mellanbysantinska mosaikerna, på guldgrund. Murarna växlar sten och tegel i ett mönster som är typiskt för bysantinsk byggnadskonst.
Klostret grundades till minne av eremiten Lukas, som dog 953, och blev en viktig vallfartsort. Den mindre kyrkan, helgad åt Theotokos, Gudsmodern, är troligen den äldre; den större huvudkyrkan, katholikon, byggdes i början av 1000-talet. Planen är ett grekiskt kors inskrivet i en kvadrat, och kupolen bärs av åtta bågar, en lösning som gav ett större och friare mittrum än de vanliga fyra pelarna.
Inne i katholikon täcker mosaikerna de övre ytorna: Maria med barnet i absiden och scener ur Kristi liv i nischerna. Figurerna är stränga och frontala, mot en guldgrund som låter dem sväva i ett ljus utan tid och rum. Tillsammans med Daphni nära Aten och Nea Moni på Chios är Hosios Loukas världsarv och räknas till de viktigaste exemplen på mellanbysantinsk konst.