Konserthuset
En blå kub med tio höga, smala korintiska kolonner framför. Tengbom förenklade klassicismen till nästan abstrakta former och lät färg, ljus och konst göra resten. Huset är ett av den nordiska klassicismens mest kända och är platsen för Nobelprisutdelningen.
Stockholm saknade länge en riktig konsertsal, och efter en tävling 1920 fick Ivar Tengbom uppdraget att rita ett konserthus vid Hötorget. Bygget pågick under de första åren av 1920-talet, och huset invigdes 1926. Tengbom tillhörde den generation som vände sig från nationalromantikens tegel och tunga former till en lätt och elegant klassicism, ofta kallad Swedish Grace. Han behandlade de klassiska elementen fritt, förlängde kolonnerna och förenklade detaljerna, och lät den ljusblå putsfasaden ge byggnaden dess särart. Huset byggdes för Konsertföreningen, som senare blev Kungliga Filharmonikerna, och skulle vara både konsertlokal och en festlig samlingspunkt för staden. Tengbom engagerade flera konstnärer, och byggnaden blev ett samarbete mellan arkitektur, måleri och skulptur.
Fasaden mot Hötorget domineras av tio höga, smala kolonner med korintiska kapitäl, som står framför en sluten blå kub. Bakom dem ligger entréhall och foajéer, och i husets mitt den stora konsertsalen, där orkestern spelar och Nobelprisen delas ut. Den mindre salen, Grünewaldsalen, är målad av Isaac Grünewald med färgstarka motiv och har fått namn efter honom. Interiörerna är rika på konsthantverk, med ornament, stuckatur och belysning som Tengbom ritade i samma förenklade klassicism som fasaden. Trappan framför huset ner mot torget gör byggnaden till en scen i staden. På trappan står sedan 1936 Carl Milles Orfeusbrunn, där sångaren omges av gestalter som lyssnar på hans musik.
Konserthuset har sedan invigningen varit platsen för Nobelprisutdelningen nästan varje år. Stora salen har byggts om flera gånger för att förbättra akustiken och för att anpassas till nya krav, vilket har väckt debatt om hur mycket av det ursprungliga som ska bevaras. Huset är ett av de mest kända verken i den nordiska klassicismen, en stil som fick internationell uppmärksamhet på 1920-talet och som brukar beskrivas som en förfinad, lätt och ofta lekfull tolkning av antiken. Tengbom ritade senare bland annat Handelshögskolan i Stockholm och blev en av sin tids mest anlitade arkitekter. Orfeusbrunnen och kolonnerna gör Hötorget till ett av Stockholms tydligaste stadsrum.