Palais Garnier
Andra kejsardömets opera, ritad av en 35-årig okänd arkitekt som vann tävlingen. Garnier blandade renässans och barock till något han kallade ”Napoleon III-stil”. Trapphuset är byggt för att publiken ska se och synas, och fasaden är fylld av guld, marmor och skulptur.
Napoleon III lät under 1850- och 1860-talen bygga om Paris med breda boulevarder, och en ny opera skulle bli kronan på verket. Tävlingen 1860–1861 lockade ett stort antal förslag, och vinnaren blev den då okände Charles Garnier. Bygget började 1861 men försenades av svårigheter med grundläggningen, eftersom man stötte på grundvatten. Garnier löste problemet med en väldig behållare av betong och murverk under huset, som håller vattnet på plats och gav upphov till myten om en sjö under operan. Kriget 1870 och Pariskommunen avbröt arbetet, och när byggnaden invigdes 1875 hade kejsaren störtats. Under den rika ytan av sten och marmor finns en bärande stomme av järn, som gjorde de stora rummen möjliga.
Byggnaden är ordnad som en följd av rum som förbereder publiken. Från fasaden kommer man in i vestibuler och når sedan den stora trappan, ett rum i flera våningar med marmor i olika färger, balkonger och kandelabrar, där publiken skulle visa upp sig för varandra. Därefter följer foajéerna, där den stora foajén med förgyllning och takmålningar liknar ett slottsgalleri. Salongen har hästskoform, med loger i flera rader i rött och guld och en stor ljuskrona i mitten. Bakom ligger en scen med stort djup och ett avancerat maskineri. På sidan finns en särskild paviljong där kejsaren skulle kunna köra in i vagn. Fasaden pryds av skulpturgrupper, bland dem Carpeaux uppmärksammade grupp Dansen, vars original i dag finns på Musée d’Orsay.
Operan blev genast ett av Paris landmärken och inspirerade Gaston Lerouxs roman Fantomen på operan, som utspelar sig i husets källare och vindar. 1964 fick salongen ett nytt tak målat av Marc Chagall, uppsatt ovanför den ursprungliga takmålningen, vilket väckte debatt men i dag hör till husets kännetecken. Sedan Opéra Bastille öppnade 1989 används Palais Garnier främst för balett. Byggnaden har restaurerats i etapper, bland annat fasaden och den stora foajén. Garniers opera blev en förebild för teatrar och operahus runt om i världen, där trappan och foajéerna fick lika stor vikt som själva salongen. I Stockholm märks samma tanke i Kungliga Operan, som Axel Anderberg ritade i nybarock och som invigdes 1898 med en praktfull foajé.