Klosterkyrkan i Ottobeuren
Benediktinklostret i Ottobeuren firade sitt tusenårsjubileum med en av rokokons största kyrkor. Johann Michael Fischer ritade ett ljust rum där fresker, stuck och skulptur flyter ihop. Kyrkan är ett exempel på hur den sydtyska rokokon förvandlade kyrkorummet till en himmel.
Klostret grundades 764 och är ett av de äldsta i Bayern. Inför tusenårsfirandet 1764 ville abboten bygga om både klostret och kyrkan. Klosterbyggnaderna uppfördes först, och kyrkan började byggas 1737 efter planer av flera arkitekter. År 1748 tog Johann Michael Fischer över och omarbetade ritningarna. Kyrkan stod färdig och invigdes 1766. Fischer var en av de ledande arkitekterna i södra Tyskland och byggde ett trettiotal kyrkor.
Kyrkan är omkring 90 meter lång och har ett brett tvärskepp, så att rummet nästan får formen av ett kors med en stor central del. Fasaden har två höga torn och en svängd mittdel. Inne är väggarna vita och ljuset rikligt. Johann Jakob Zeiller målade freskerna i kupolerna, och Johann Michael Feichtmayr gjorde stuckaturen, som ramar in freskerna och flyter ut över pelarna. Johann Joseph Christian gjorde skulpturerna och korstolarna. Kyrkan har flera orglar, bland dem två av Karl Joseph Riepp i koret.
Klostret drogs in vid sekulariseringen 1802 men återupprättades 1834 och är fortfarande verksamt. Kyrkan blev basilika 1926. Den är ett av huvudverken i den sydtyska rokokon och nämns ofta tillsammans med Vierzehnheiligen och Wieskirche. Kyrkan är också känd för sina konserter, där orglarna och akustiken lockar musiker och publik.