Rokoko

Barockens lekfulla efterföljare: asymmetriska snäckor, pastell och guld i salonger och lustslott.

Rokokon växte fram i Frankrike på 1720- och 1730-talen och var mest en inredningsstil. Den ville vara behaglig snarare än imponerande: ljusa färger, speglar, förgyllda ramar och det asymmetriska rocaille-ornamentet som gett stilen dess namn. Utvändigt är byggnaderna ofta återhållsamma.

När Ludvig XIV dog 1715 flyttade adeln från Versailles tillbaka till Paris och byggde intima stadspalats med salonger för samtal. Inredningen blev lättare och mer personlig. Ordet kommer av rocaille, de snäck- och stenformer som prydde grottor i barockens trädgårdar. Stilen fick stort genomslag i Tyskland och Centraleuropa, där kyrkor och slott fick jublande rokokointeriörer.

Carl Hårleman förde rokokon till Stockholms slotts interiörer, och Kina slott vid Drottningholm är en av de finaste rokokobyggnaderna i Norden.