Paimio sanatorium
Ett sanatorium för tuberkulospatienter, där allt ritades för de sjuka: rum med ljus och utsikt, tysta handfat, lampor som inte bländar en liggande patient, och Paimiostolen av böjt trä. Aaltos funktionalism är mjukare och mer mänsklig än den kontinentala.
Tuberkulos var ett av de stora folkhälsoproblemen i Finland, och kommunerna i sydvästra Finland gick samman för att bygga ett sanatorium nära Paimio. En arkitekttävling hölls 1929, och den unge Alvar Aalto vann. Bygget pågick under de närmaste åren, och sanatoriet öppnade 1933. Tidens enda behandling var vila, frisk luft, sol och god mat, och därför blev byggnaden själv en del av vården. Aalto byggde med en stomme av armerad betong, platta tak och stora fönster, och han placerade de olika delarna i den omgivande tallskogen så att de fick bästa möjliga sol och utsikt. Han arbetade tätt tillsammans med sin fru Aino Aalto, och de formgav en stor del av inredningen själva.
Byggnaden består av flera flyglar som sprider ut sig i landskapet. Den högsta är liggflygeln med patientrummen, vänd mot söder, och i dess ände ligger öppna balkonger där patienterna låg i sina vilstolar. Överst finns en takterrass för samma ändamål. Varje rum är planerat för en liggande patient: taket har en lugn färg, ljuset bländar inte, och värmen kommer från taket så att fötterna hålls varma. Handfaten är formade så att vattnet inte skvätter, och fönstren är utformade för ventilation utan drag. Andra flyglar rymmer behandling, matsal, kök och bostäder för personal. Paimiostolen, av böjd björkplywood, är formad för att underlätta andningen för den som sitter i den.
När tuberkulosen kunde behandlas med läkemedel efter andra världskriget förlorade sanatoriet sin ursprungliga funktion, och det blev sjukhus för andra sjukdomar. Med tiden byggdes det till och om, men huvuddelarna bevarades. Sjukhusverksamheten har nu avvecklats, och byggnaden ägs av en stiftelse som arbetar för att bevara den och ge den nya användningar. Paimio gjorde Aalto internationellt känd och visade en mjukare, mer mänsklig funktionalism än den kontinentala. Möblerna ledde till att Aalto och hans fru var med och grundade företaget Artek. Aalto hade nära kontakter med Sverige, hade besökt Stockholmsutställningen 1930 och hade vänner bland svenska arkitekter, och hans arbete har sedan dess varit en förebild för nordisk arkitektur och formgivning.