Domen och tornet i Pisa
Pisas domkyrka är byggd i vit och grå marmor med rader av små bågar och kolonner över hela fasaden – den pisanska romaniken. Klocktornet, campanilen, började luta redan under bygget på 1170-talet när marken gav efter, och fick därför en böjd form.
Pisa var på 1000-talet en av Medelhavets ledande sjöstäder. Bygget av domen började 1063, och det sägs ha finansierats med bytet från en sjöseger mot saracenerna vid Palermo samma år. Byggmästaren Buscheto, vars grav är inmurad i fasaden, skapade en ny typ av kyrka, och påven invigde den 1118. Under 1100-talet förlängde Rainaldo långhuset åt väster och byggde fasaden. Byggnaderna är klädda med vit marmor och mörkare sten, och en del kolonner är återanvända från antika byggnader. Därefter tillkom dopkapellet från 1152 och klocktornet från 1173. Tornet började luta redan efter tre våningar, när den mjuka leran gav efter. Bygget låg sedan nere i nästan ett sekel, delvis på grund av krig.
Domen har form av ett latinskt kors med fem skepp i långhuset och tvärskepp med egna absider. Över korsmitten sitter en oval kupol. Inne i kyrkan bärs arkaderna av kolonner, och väggarna är randiga i svart och vitt, ett drag som kan ha påverkats av islamisk arkitektur. Över sidoskeppen finns läktare. Fasaden har fyra våningar av små kolonngallerier över en nedre del med blindarkader. En berömd bronsdörr av Bonanno Pisano från 1100-talet visar Kristi liv. Predikstolen av Giovanni Pisano från början av 1300-talet är ett av gotikens främsta skulpturverk. Tornet är cylindriskt och kantat av kolonngallerier, och de övre våningarna byggdes snedvinklade för att kompensera lutningen, därav den böjda formen.
Efter att bygget återupptagits på 1270-talet fullbordades tornet med klockvåningen under 1300-talet. En brand 1595 skadade domen svårt, och innertaket och delar av inredningen förnyades därefter. Lutningen ökade under århundradena, och 1990 stängdes tornet av rädsla för att det skulle rasa. Under det följande decenniet stabiliserades det genom att jord försiktigt grävdes ur under den högre sidan, så att lutningen minskade något och tornet kunde öppnas igen 2001. Platsen kallas Piazza dei Miracoli och är världsarv sedan 1987. Pisas romanik spred sig till Lucca, Florens omland, Sardinien och Korsika. Tornet har dessutom blivit en världskänd symbol, och legenden om Galileis fallförsök där har gjort det till en del av vetenskapshistorien.