Romansk stil

Tjocka murar, rundbågar och tunga torn – medeltidens första stora stenkyrkor.

Romanik betyder ungefär ”på romarnas vis”. Kring år 1000 började Europa åter bygga stort i sten, med rundbågar och valv som förebild. Murarna fick bära allt, så fönstren blev små och rummen dunkla. Det ger kyrkorna en borgliknande tyngd.

Efter folkvandringstiden och vikingatågen stabiliserades Europa kring år 1000. Klostren blev rika, pilgrimsresorna ökade och kyrkan behövde stora rum. Byggmästarna tog romarnas båge och valv som förebild, men byggde utan deras betong: murarna blev tjocka för att bära. Regionala varianter växte fram, från Lombardiets tegel till Normandies stramhet och Toscanas randiga marmor.

Den romanska stilen kom till Sverige med kristendomen. Lunds domkyrka är det stora verket, och hundratals sockenkyrkor från 1100-talet – i Skåne, Västergötland, Östergötland och på Gotland – har kvar sina rundbågar och kraftiga västtorn.