Urnes stavkyrka
Den lilla träkyrkan vid Lustrafjorden är Norges äldsta bevarade stavkyrka. Väggarna står på stående plankor, stavar, och på norra väggen sitter snidade planklister från en äldre kyrka. Deras slingrande djur har gett namn åt en hel stil, urnesstilen.
Stavkyrkorna var under medeltiden den vanligaste kyrkotypen i Norge, och det fanns kanske över tusen. Urnes stavkyrka byggdes omkring 1130, vilket årsringsdateringar av virket har visat. På platsen hade det tidigare stått en ännu äldre träkyrka, och delar av den återanvändes. Mest berömd är portalen och plankorna på norra väggen, som sannolikt kommer från den äldre kyrkan från 1000-talet. Kyrkan är byggd av kärnved av furu.
En stavkyrka står på en ram av syllar, liggande stockar som vilar på stengrund. I syllarna står hörnstolpar och lodräta plankor, stavar, som bildar väggarna. I Urnes finns ett högre mittrum, buret av fristående stavar med snidade kapitäl, och ett lägre omgivande rum. Snidningarna på norra portalen visar långsträckta, slingrande djur som biter varandra, i ett tätt och elegant mönster. Den stilen kallas i dag urnesstil och är den sista av vikingatidens djurornamentiska stilar.
Kyrkan har byggts om och fått nya fönster och inredning under århundradena, men stommen är medeltida. Föreningen till fornminnesmärkens bevarande köpte kyrkan 1881, och den har sedan dess vårdats som ett minnesmärke. Den blev världsarv 1979, som en av de första platserna i Norden. Av Norges många stavkyrkor finns omkring tjugoåtta kvar. Urnes visar hur kristen kyrkobyggnad och vikingatidens bildvärld möttes i träarkitekturen.