Visby domkyrka
S:ta Maria byggdes av de tyska köpmän som handlade på Visby och vigdes 1225. Det är den enda av stadens medeltida kyrkor som fortfarande används. Tornen med sina barockhuvar har blivit en symbol för Visby.
Visby var under 1100- och 1200-talen en av Östersjöns viktigaste handelsstäder. Tyska köpmän som reste mellan Lübeck och Novgorod slog sig ner här och byggde en egen kyrka, helgad åt Maria. Den började byggas i slutet av 1100-talet och vigdes 1225. Kyrkan var först en romansk basilika av kalksten från ön. Under 1200- och 1300-talen byggdes den om och ut i flera omgångar och fick gotiska drag. När Visby förlorade sin ställning under senmedeltiden förföll de flesta av stadens kyrkor, men S:ta Maria fick överleva som stadens församlingskyrka.
Kyrkan har ett kraftigt västtorn och två smalare torn vid koret. Den gjordes om till en hallkyrka, där skeppen har ungefär samma höjd. Den romanska portalen på västsidan och den rikt dekorerade gotiska portalen på södra sidan visar de två stilarna sida vid sida. Svertingskapellet på sydsidan byggdes på 1300-talet. Interiören är ljus och vitputsad och har inredning från flera århundraden.
Efter en brand 1744 fick tornen sina karakteristiska svarta barockhuvar. När Visby stift bildades 1572 blev S:ta Maria stiftets domkyrka. Kyrkan restaurerades i början av 1900-talet. Den ingår i världsarvet Hansestaden Visby sedan 1995, tillsammans med ringmuren och de många kyrkoruinerna. Domkyrkan visar hur tyska förebilder och lokalt material möttes i medeltidens Gotland.