Speyerdomen
Kejsardomen i Speyer var när den stod klar en av världens största kyrkor och gravkyrka för de tyska kejsarna. Den fick tidigt ett välvt mittskepp med kryssvalv, en djärv romansk prestation. Med fyra torn och två kupoler visar den romanikens tyngd och ordning.
Kejsar Konrad II, den förste av de saliska härskarna, började bygget omkring 1030. Kyrkan skulle bli hans dynastis gravkyrka och visa att den tyska kungamakten stod i jämnhöjd med påven. Kryptan invigdes 1041 och hela domen 1061. Redan några decennier senare lät Henrik IV bygga om den från omkring 1080: väggarna höjdes, mittskeppet fick kryssvalv i stället för platt trätak och exteriören fick sitt dvärggalleri. Att välva ett så brett och högt skepp var djärvt på sin tid. Domen är byggd av röd och gul sandsten från trakten. Arbetet krävde enorma resurser och byggmästare som kunde lösa nya konstruktionsproblem, och flera av dem sökte sig sedan vidare till andra stora byggen i Europa.
Domen är en basilika med tvärskepp, kor med absid och ett västverk. Under koret och tvärskeppet ligger en väldig hallkrypta med kryssvalv på kraftiga kolonner med kubiska kapitäl, en av de största i sitt slag. I mittskeppet växlar pelarna mellan kraftigare och smalare, eftersom varannan pelare bär valven; det ger en tydlig rytm av travéer. Fyra torn och två kupoler, över korsmitten och västverket, ger byggnaden dess silhuett. Dvärggalleriet löper runt nästan hela kyrkan som en rad av små bågar och kolonner under taklisten. Framför koret ligger kejsargraven, där åtta tyska kejsare och kungar vilar, bland dem Konrad II, Henrik III, Henrik IV och Henrik V.
Domen har brunnit flera gånger. Värst var 1689, då franska trupper under pfalziska tronföljdskriget satte eld på staden; kejsargravarna plundrades och västra delen av långhuset rasade. Kyrkan byggdes upp igen på 1700-talet, och på 1850-talet fick den ett nytt västverk i nyromansk stil. Under 1800-talet målades interiören med stora bildcykler, som till stor del togs bort vid en restaurering på 1950- och 60-talen för att återge kyrkans romanska stränghet. Domen blev världsarv 1981 som ett av de första tyska världsarven. Den har betydelse för Sverige: byggmästare från Rhenlandet och Lombardiet förde dess formspråk vidare till Lunds domkyrka, där absiden och dvärggalleriet tydligt följer Speyers förebild.