Basilikan i Vézelay
Uppe på en kulle i Bourgogne ligger Mariae Magdalenas basilika. Mittskeppet har ett rytmiskt valv av bågar i omväxlande ljus och mörk sten. Inne i förhallen sitter en av romanikens stora portaler, där Kristus sänder ut apostlarna till världens folk.
Benediktinklostret i Vézelay gjorde anspråk på att äga relikerna efter Maria Magdalena och blev ett av Frankrikes viktigaste pilgrimsmål. Efter en brand 1120 byggdes det nuvarande mittskeppet, och arbetet fortsatte med förhallen under 1100-talets mitt. Koret byggdes om i tidig gotisk stil kring år 1200. Här predikade Bernhard av Clairvaux för det andra korståget 1146, och 1190 möttes Rikard Lejonhjärta och Filip II August här innan de gav sig av på det tredje korståget.
Mittskeppet täcks av kryssvalv åtskilda av breda gördelbågar i omväxlande ljus kalksten och mörkare sten, ett mönster som ger rummet en stark rytm. Över hundra kapitäl är skulpterade med bibliska scener, legender och fabler. Den inre portalen i förhallen, från 1120- och 1130-talen, visar Kristus med strålar som går ut till apostlarna, och runt honom avbildas de folk som skulle omvändas, bland dem människor med hundhuvuden och stora öron. Koret i öster är ljusare och högre, med spetsbågar, och visar hur gotiken redan var på väg.
Pilgrimerna slutade komma sedan man i slutet av 1200-talet hävdat att Maria Magdalenas reliker fanns i Provence. Under franska revolutionen skadades kyrkan och portalskulpturerna på västfasaden förstördes. På 1840-talet fick den unge Eugène Viollet-le-Duc uppdraget att rädda byggnaden, som höll på att rasa. Det var hans första stora restaurering och inledde hans karriär. Basilikan och kullen blev världsarv 1979. Vézelay är fortfarande en utgångspunkt för en av pilgrimsvägarna till Santiago.