Basilikan Saint-Denis

Basilikan Saint-Denis, Saint-Denis, norr om Paris
Thomas Clouet, CC BY-SA 4.0

Abboten Suger lät bygga om koret i den kungliga klosterkyrkan på 1140-talet. Han ville ha ett rum fyllt av ”oavbrutet ljus”, och byggmästarna kombinerade spetsbågar, kryssribbvalv och stora glasmålningar till något nytt. Här brukar man säga att gotiken föddes.

Saint-Denis var ett mäktigt kloster, byggt över graven till Paris förste biskop, och sedan länge de franska kungarnas gravplats. Suger, som var abbot från 1122 och nära rådgivare till kungen, ville förnya den gamla karolingiska kyrkan. Först byggdes en ny västfasad med två torn och tre portaler, invigd 1140, och därefter koret, som invigdes 1144 i närvaro av Ludvig VII. Suger skrev själv om bygget, och hans texter visar att han såg ljuset och det glimrande som en väg mot Gud, inspirerad av skrifter som då tillskrevs klostrets skyddshelgon. Byggmästarens namn är okänt. Genom att kombinera spetsbågar, kryssribbvalv och tunna stöd kunde väggarna i koret ersättas av stora glasfönster.

Koret har en dubbel koromgång med en krans av grunda kapell. Kapellen är inte avskilda med väggar utan flyter ihop till en sammanhängande ring, bara åtskild av smala kolonner, och varje kapell har två stora fönster. Ljuset faller därför in jämnt runt hela altarområdet. Några av glasmålningarna från Sugers tid finns kvar, bland annat ett Jessefönster med Kristi släktträd, och Suger själv avbildas knäböjande i ett av fönstren. Västfasaden hade tidiga statyportaler och ett av de första rosettfönstren. Det övre koret och långhuset byggdes om från 1230-talet i den eleganta rayonnantstilen, med väggar som nästan helt består av glas. Den nedre, romanska kryptan ligger kvar under koret.

Här begravdes nästan alla Frankrikes kungar från medeltiden till 1700-talet, och kyrkan är fylld av gravmonument. Under revolutionen 1793 bröts gravarna upp och kvarlevorna kastades i massgravar; monumenten räddades till ett museum i Paris och kom tillbaka under 1800-talet. Norra västtornet skadades och monterades ner på 1840-talet, och kyrkan restaurerades senare av Viollet-le-Duc. Sedan 1966 är den domkyrka, och arbetet med att återuppbygga norrtornet har påbörjats. Sugers kor blev startpunkten för gotiken, som spreds först till Île-de-France och sedan över Europa. Den franska korplanen med koromgång och kapellkrans nådde ända till Uppsala domkyrka, som byggdes med franska förebilder i slutet av 1200-talet.