Markuskyrkan
Venedigs statskyrka byggdes efter förebild från Apostlakyrkan i Konstantinopel: ett grekiskt kors med fem kupoler. Under århundradena täcktes den av mosaiker och plundrade skatter, bland annat bronshästarna från Konstantinopel. Resultatet är en blandning av bysantinskt, romanskt och gotiskt.
År 828 smugglade två venetianska köpmän evangelisten Markus kvarlevor från Alexandria till Venedig. Dogen lät bygga en kyrka åt reliken intill sitt palats, och Markus blev stadens skyddshelgon. Den första kyrkan skadades vid ett uppror 976, och dagens byggnad påbörjades 1063 under dogen Domenico Contarini och invigdes 1094. Förebilden var Apostlakyrkan i Konstantinopel, som inte finns kvar. Byggmästarna var troligen påverkade av, eller hämtade från, Bysans. Kyrkan är uppförd av tegel, och den rika klädseln av marmor, kolonner och mosaik tillkom under de följande århundradena. Markuskyrkan var inte stadens domkyrka utan dogens kapell, och därmed republikens egen kyrka, där staten visade upp sin rikedom och sina förbindelser med öst.
Planen är ett grekiskt kors där varje arm och korsmitten har en egen kupol. Runt västra och norra sidan löper en förhall vars mosaiker berättar Första Mosebok från skapelsen och framåt. Inne i kyrkan är valv och kupoler täckta av guldmosaik med bibliska scener, gjorda under flera hundra år. Bakom högaltaret står Pala d’Oro, en altartavla i guld med emaljer och ädelstenar, delvis bysantinsk. Golvet är en mosaik av marmorbitar i geometriska mönster och djurfigurer, som böljar eftersom marken satt sig. Kupolerna fick på 1200-talet höga yttre skal av trä och bly, vilket gav den silhuett som syns från piazzan. I ett hörn utanför sitter de fyra tetrarkerna i porfyr, ytterligare ett byte från Konstantinopel.
Efter korstågsplundringen av Konstantinopel 1204 fylldes kyrkan med byten, bland dem de fyra bronshästarna som ställdes på fasaden. Napoleon förde hästarna till Paris 1797, men de kom tillbaka 1815; originalen står sedan 1980-talet inomhus och ersätts ute av kopior. Fasadens gotiska krön med spirtorn och skulpturer tillkom på 1400-talet. När republiken föll blev Markuskyrkan 1807 Venedigs domkyrka. Det största hotet i dag är vattnet: vid högvatten översvämmas förhallen och saltet bryter ner marmor och mosaik, och översvämningen 2019 blev ett larm. Markuskyrkan påverkade kupolkyrkor i Italien och Frankrike, och under 1800-talet blev den en förebild när arkitekter i hela Europa sökte sig till bysantinska former.