Turning Torso
Ett bostadshus i nio kuber som vrider sig nittio grader från botten till toppen, efter en skulptur av arkitekten. När det stod klart 2005 var det med sina 190 meter Skandinaviens högsta hus. Utanpå löper ett stålskelett som en ryggrad.
Turning Torso kom till efter att Johnny Örbäck, chef för HSB Malmö, hade sett en skulptur av Santiago Calatrava som föreställde en vriden kropp av nio kuber. Han bad arkitekten att göra ett bostadshus av idén. Projektet hörde till förnyelsen av Västra hamnen, där varvsindustrin hade lagts ner och där bostadsmässan Bo01 hölls 2001. Bygget pågick 2001–2005, och huset invigdes i augusti 2005. Huset är byggt kring en kärna av betong, och varje våning är fäst vid den. Utanpå ena sidan löper ett stålskelett som stabiliserar byggnaden mot vinden. Kostnaderna blev betydligt högre än beräknat, och HSB tvingades ändra lägenheterna från bostadsrätter till hyresrätter.
Huset består av nio kuber, var och en med fem våningar, som vrids i förhållande till varandra så att den översta har vridits nittio grader jämfört med den nedersta. Varje våning har formen av en femhörning som byggs ut runt kärnan. De två nedersta kuberna rymmer kontor, medan resten är bostäder, och högst upp finns konferenslokaler med utsikt över Öresund och Köpenhamn. Fasaden är klädd med aluminium och glas, och fönstren lutar med vridningen. Stålskelettet utanpå har en tydlig form med ett stort stöd och diagonaler, som Calatrava gärna jämförde med en ryggrad. Lägenheterna har ofta lutande fönsterväggar och ovanliga planer, eftersom varje våning är en aning vriden.
När huset stod klart var det Skandinaviens högsta byggnad och blev genast en symbol för Malmö, som höll på att förvandlas från industristad till kunskaps- och bostadsstad. Det har sedan dess passerats i höjd av Karlatornet i Göteborg. Turning Torso har fått flera utmärkelser, bland annat för sin konstruktion, och syns tydligt från Köpenhamn och Öresundsbron. Västra hamnen har vuxit runt huset till en stor stadsdel med bostäder, högskola och parker. Huset visar hur en skulpturell byggnad kan få en stad att framstå på ett nytt sätt, i likhet med Bilbao, men också hur svårt det kan vara att bygga en ovanlig form inom en rimlig budget.