Residenset i Würzburg
Furstbiskoparna av Würzburg byggde ett av Europas största barockpalats. Balthasar Neumanns trapphus täcks av ett valv utan stöd, och ovanpå det målade Giovanni Battista Tiepolo världens största takfresk. Valvet klarade bombningen 1945.
Furstbiskop Johann Philipp Franz von Schönborn ville ha ett palats i stället för den gamla borgen på berget Marienberg. Den unge Balthasar Neumann fick uppdraget, och bygget började 1720. Planerna granskades av arkitekter från Paris och Wien, bland dem Robert de Cotte, Germain Boffrand och Lukas von Hildebrandt. Byggnaden stod klar 1744, men inredningen fortsatte i många år. Venetianaren Tiepolo och hans söner målade trapphuset och Kejsarsalen 1751–1753.
Palatset har en hästskoformad plan kring en stor gård. Trapphuset är omkring 30 meter långt och 18 meter brett och täcks av ett enda valv utan pelare. Många trodde att det skulle rasa, men Neumann var säker på sin konstruktion. Tiepolos fresk, omkring 600 kvadratmeter stor, visar de fyra världsdelarna Europa, Asien, Afrika och Amerika, och mitt i Europa ses furstbiskopen själv. När man går uppför trappan öppnar sig fresken stegvis, ett exempel på barockens sätt att styra besökarens upplevelse. Hovkyrkan och Kejsarsalen är fyllda av stuck, guld och målningar.
Vid bombningen av Würzburg i mars 1945 brann stora delar av palatset, men trapphusets och Kejsarsalens valv höll, och freskerna räddades. Byggnaden har återuppbyggts i omgångar, och de förstörda rummen rekonstruerades. Residenset blev världsarv 1981. Det räknas som en av den sydtyska barockens höjdpunkter, där arkitektur, skulptur och måleri förenas.