Hagia Sofia invigs
Efter fem års bygge inviger kejsar Justinianus den största kyrkan i världen. Den väldiga kupolen vilar på pendentiv över ett fyrkantigt rum.
Hagia Sofia blev förebild för den ortodoxa världens kyrkor och senare för de osmanska moskéerna.
I januari 532 bröt Nikaupproret ut i Konstantinopel. Det började bland anhängarna till stadens kapplöpningslag och slutade med att stora delar av centrum brann, däribland den äldre kyrkan Hagia Sofia. Kejsar Justinianus slog ner upproret blodigt och började bara några veckor senare bygga en ny kyrka på samma plats. Den skulle visa att kejsarmakten var orubblig och att han var Guds utvalde härskare. Till arkitekter utsåg han inte vanliga byggmästare utan två lärda män, Anthemios från Tralles och Isidoros från Miletos, båda kunniga i geometri och mekanik. Namnet betyder den heliga visheten och syftar på Kristus, inte på något helgon.
Bygget gick mycket fort. Murarna är av tegel i tjocka lager murbruk, och rummet täcks av en stor kupol som bärs upp av fyra väldiga pelare via pendentiv, de böjda trianglarna som leder över från kvadrat till cirkel. I öster och väster förlänger halvkupoler rummet, så att kyrkan blir både centralbyggnad och långhus. En krans av fönster vid kupolens fot gör att den tycks sväva fritt. Väggarna kläddes med marmor i många färger från hela riket och valven med guldmosaik. Kupolen var dock för flack och rasade år 558 efter jordbävningar. Isidoros brorson, Isidoros den yngre, byggde en ny och högre kupol som invigdes 562.
Historikern Prokopios, som levde under Justinianus, beskrev hur kupolen tycktes hänga från himlen i en gyllene kedja. När osmanerna intog staden 1453 gjorde sultan Mehmet II kyrkan till moské och lade till minareter. Hagia Sofia blev sedan den byggnad som osmanska arkitekter, inte minst Sinan, försökte överträffa i sina moskéer. 1934 gjorde den turkiska republiken byggnaden till museum, och 2020 blev den åter moské. Här finns också ett oväntat spår av Norden. På en balustrad i galleriet har någon ristat runor som brukar läsas som namnet Halvdan, troligen en nordbo i kejsarens väringagarde eller en annan resenär från vikingatiden.