Hagia Sofia

Hagia Sofia, Istanbul
Adli Wahid, CC BY-SA 3.0

Kejsar Justinianus lät bygga den Heliga visdomens kyrka på fem år. Kupolen svävar 55 meter över golvet på fyra bågar och pendentiv, och raden av fönster vid foten gör att den ser ut att hänga i ljuset. Kyrkan var i nästan tusen år världens största och blev moské 1453.

Kyrkan på platsen brann ner under Nikaupproret 532, då Konstantinopels befolkning gjorde uppror mot kejsar Justinianus. När upproret slagits ner beslöt kejsaren att bygga något utan motstycke. Han valde inte vanliga byggmästare utan två lärda män: Anthemios från Tralles, matematiker och teoretiker, och Isidoros från Miletos. Bygget gick otroligt snabbt, och kyrkan invigdes i december 537. Murarna är av tegel med tjocka bruksfogar, som gjorde konstruktionen elastisk men också gav efter när bruket torkade. Kolonner av marmor och porfyr hämtades från hela riket, en del återanvända från äldre byggnader. Väggarna kläddes med marmor från Prokonnesos och andra brott, och tusentals arbetare var i gång samtidigt.

Hagia Sofia förenar två planer: den långsträckta basilikan och centralkyrkan under en kupol. Kupolen vilar på fyra bågar, och i öster och väster förlängs rummet av två halvkupoler, som i sin tur öppnar sig i mindre nischer. Mittrummet omges av sidoskepp och läktare på övervåningen, där kejsarinnan och hovet kunde stå. Kupolen har fyrtio ribbor med ett fönster mellan varje. Väggarna täcks av marmorplattor som delats och lagts spegelvänt, så att ådringen bildar mönster. Den ursprungliga mosaiken var främst guld och kors; de figurer som syns i dag, som Maria med barnet i absiden och Deesismosaiken på läktaren, tillkom efter bildstriden från 800-talet och framåt.

Den första kupolen rasade 558 efter jordbävningar och ersattes av en högre och brantare. Senare ras och lagningar följde. Korsfararna plundrade kyrkan 1204. När osmanerna intog staden 1453 gjordes den till moské; minareter, mihrab och predikstol tillkom, och arkitekten Sinan förstärkte byggnaden på 1500-talet. De stora runda skivorna med arabisk kalligrafi är från 1800-talet, då bröderna Fossati genomförde en stor restaurering. Republiken gjorde byggnaden till museum på 1930-talet, och 2020 blev den åter moské. Hagia Sofia blev förebild för de osmanska kejsarmoskéerna. För svenska besökare finns en särskild detalj: på läktaren har någon ristat runor, troligen en nordbo i kejsarens tjänst, en påminnelse om väringarna.