Lunds domkyrka börjar byggas
Lund blir ärkebiskopssäte för hela Norden 1103. En domkyrka i sandsten byggs efter förebilder från Rhenlandet och Lombardiet, med krypta, absid och dvärggalleri.
Den romanska stilen kom med kyrkan och gav Norden dess första stora stenbyggnader.
Lund grundades av danska kungar omkring år 990, och Skåne hörde till Danmark i nästan sju hundra år till. Under 1000-talet var kyrkan i Norden underställd ärkebiskopen i Hamburg-Bremen, vilket gjorde de nordiska kungarna beroende av en tysk kyrkofurste. Den danske kungen Erik Ejegod arbetade därför för ett eget ärkesäte, och 1103 utnämndes Asser till Nordens förste ärkebiskop med säte i Lund. Hans kyrkoprovins omfattade Danmark, Sverige, Norge och Island. Ärkesätet krävde en kyrka som kunde mäta sig med Europas domkyrkor, och bygget av den nya katedralen sattes snart i gång vid sidan av en äldre kyrka som tidigare tjänat som domkyrka.
Arbetet började i öster med kor och krypta. Kryptan invigdes 1123 och högaltaret 1145, under ärkebiskop Eskil. Från källorna känner vi byggmästaren Donatus, som troligen hade erfarenhet från Italien, och senare Regnerus. Stenen är en sandsten från trakten kring Höör. Formerna – en hög absid med dvärggalleri, pelarna i kryptan och den rika ornamentiken – visar kontakter både med Rhenlandets kejsardomer, som Speyer och Mainz, och med Lombardiet. Under kryptans valv finns en pelare som enligt sägnen är jätten Finn, förstenad när kyrkan blev färdig. Vid 1400-talets början fick kyrkan sitt astronomiska ur, som efter restaurering fortfarande går och spelar.
Lund förlorade snabbt en del av sin kyrkoprovins: Norge fick eget ärkesäte i Nidaros 1152–1153, och Sverige fick sitt i Uppsala 1164, även om Lunds ärkebiskop länge behöll ställning som primas över Sverige. Efter reformationen 1536 blev domkyrkan luthersk, och 1658 blev Skåne svenskt genom freden i Roskilde. Kyrkan var då illa åtgången. Under 1800-talets andra hälft restaurerades den genomgripande av Helgo Zettervall, som byggde om västfasaden och tornen i den stil han menade var den rätta romaniken. Hans arbete blev mycket omdiskuterat och bidrog till att svensk restaurering senare blev mer försiktig. Domkyrkan påverkade länge byggandet av andra skånska kyrkor.