Centre Pompidou öppnar
Ett kulturhus med stommen, rören och rulltrapporna utanpå öppnar mitt i Paris. Många tycker att det ser ut som ett raffinaderi.
High-tech-arkitekturen gjorde tekniken till uttryck och kulturhuset till ett öppet torg.
Efter studentrevolten i maj 1968 ville Frankrikes president Georges Pompidou ge Paris ett nytt slags kulturinstitution som var öppen för alla och samlade konst, böcker, musik och design under samma tak. Platsen blev Plateau Beaubourg, ett område som sanerats och sedan länge använts som parkering, nära de gamla saluhallarna Les Halles. 1971 utlystes en internationell tävling, och juryn, där bland andra Jean Prouvé och Philip Johnson ingick, valde bland hundratals förslag. Vinnarna var två unga och nästan okända arkitekter, italienaren Renzo Piano och britten Richard Rogers. Ingenjörsfirman Ove Arup & Partners, med konstruktören Peter Rice, blev en avgörande partner.
Arkitekterna ville skapa en flexibel maskin för kultur, där varje våningsplan kunde användas fritt utan väggar och pelare. Därför lades stommen, ventilationen, rören och kommunikationerna utanpå. En stålstomme med stora gjutna konsoler bär byggnaden, och installationerna är färgkodade: blått för luft, grönt för vatten, gult för el och rött för rörelse, som hissar. En rulltrappa i ett glasrör slingrar sig upp längs fasaden mot staden. Framför huset sluttar ett stort torg, där gatuartister och besökare snart tog plats. Huset rymmer Frankrikes nationella museum för modern konst, ett stort offentligt bibliotek och ett institut för forskning i musik och akustik.
Pompidou hann dö innan huset blev klart, och det invigdes 1977 av hans efterträdare. Kritiken var hård, och huset kallades raffinaderi och rörverk, men besökarna kom i mycket större antal än någon räknat med. Slitaget blev så stort att huset renoverades kring millennieskiftet och 2025 stängdes för en ny, flerårig renovering. Byggnaden blev high-tech-arkitekturens genombrott, och Rogers och andra fortsatte med byggnader där tekniken var uttrycket. Kopplingen till Sverige är stark. Pontus Hultén, som byggt upp Moderna Museet i Stockholm, blev den förste chefen för centrets konstmuseum, och Kulturhuset vid Sergels torg, färdigt 1974, byggde på en närbesläktad idé om ett öppet hus.