Borromini börjar San Carlo
Francesco Borromini får bygga en liten klosterkyrka i en gatukorsning i Rom. Han låter fasaden bölja och kupolen bli oval.
Barocken gjorde väggen till något som rör sig, och arkitekturen till teater.
Francesco Borromini föddes 1599 i Bissone vid Luganosjön och började som stenhuggare. I Rom arbetade han under sin släkting Carlo Maderno vid Peterskyrkan och senare tillsammans med den jämnårige Gian Lorenzo Bernini på Palazzo Barberini och baldakinen i Peterskyrkan. Där började en rivalitet som skulle följa dem båda. Bernini var hovets och påvens charmerande favorit, Borromini en grubblande och svår person. 1634 fick Borromini sitt första egna stora uppdrag från de spanska trinitarierna, en fattig ordensgren som ville bygga kloster och kyrka på en trång tomt vid korsningen med fyra fontäner. Klostret och korsgången byggdes först och kyrkan från 1638.
Kyrkan är så liten att den brukar sägas få plats i en av Peterskyrkans pelare. Borromini utgick från geometrin, med trianglar och cirklar som han lade över varandra, och fick fram ett rum där väggarna växlar mellan konkava och konvexa partier. Kolonnerna står tätt och binder ihop rummet till en enhet. Den ovala kupolen är täckt av kassetter i form av kors, åttkanter och sexkanter som blir mindre mot toppen, så att den ser högre ut än den är. Ljuset kommer från fönster som döljs i kupolens fot. Allt är vitt stuck och puts; ordensbröderna hade inte råd med marmor. Fasaden byggdes först i slutet av Borrominis liv.
Klostrets prior berättade att besökare från hela Europa bad om ritningar av kyrkan, och den blev snabbt känd. Men Borromini hade också motståndare. Hans fria behandling av de klassiska reglerna sågs av många som nyckfull, och senare kritiker kallade honom en förstörare av god smak. Han tog sitt liv 1667, innan fasaden var helt färdig. Inflytandet blev ändå stort, särskilt i Piemonte genom Guarino Guarini och i Centraleuropa, där kyrkor i Böhmen, Österrike och södra Tyskland tog upp hans böljande väggar. I Sverige gick utvecklingen åt annat håll. Nicodemus Tessin d.y. studerade i Rom på 1670-talet men stod närmare Bernini och den franska klassicismen.