Jugend föds i Bryssel
Victor Horta bygger Hôtel Tassel, där järnet slingrar sig som växter genom trapphallen och allt är formgivet som en helhet.
Art nouveau var det första försöket att skapa en helt ny stil, utan förebilder i historien.
Belgien var vid 1800-talets slut ett av världens mest industrialiserade länder, och i Bryssel fanns en rik borgerlighet med liberala och konstnärliga intressen. Konstnärsgruppen Les XX visade där tidens europeiska avantgarde. Victor Horta var född 1861 i Gent och hade arbetat för arkitekten Alphonse Balat, som byggt de kungliga växthusen i järn och glas i Laeken. Uppdragsgivaren Émile Tassel var professor i geometri och ogift, och han behövde ett hus för bostad, arbete och sällskapsliv. Tomten var smal och låg i en radhusgata, typisk för Bryssel, vilket gjorde uppgiften till ett problem om ljus och rumsföljd.
Huset byggdes 1892–1893. Horta övergav den vanliga planen med rum i rad och placerade i stället en åttkantig hall med trappa i husets mitt, där ljus faller in genom ett glastak. Där står en järnpelare som grenar ut sig som en stjälk, och linjerna fortsätter i mosaiken på golvet och i målningarna på väggarna. Våningsplanen förskjuts i halvplan, så att rummen flyter i varandra. Järnet visas öppet, även i fasaden, där ett burspråk av sten och järn bryter radhusraden. Horta ritade allt, från dörrhandtag och lampor till glas och möbler, och huset hade modern centralvärme och ventilation. Den böjda piskrapslinjen blev stilens kännetecken.
Hôtel Tassel väckte stor uppmärksamhet, och Horta fick snabbt nya uppdrag: Hôtel Solvay, Hôtel van Eetvelde, sitt eget hus och Folkets hus för det belgiska arbetarpartiet, som revs på 1960-talet trots internationella protester. Hans stora stadsvillor blev världsarv år 2000. Fransmannen Hector Guimard besökte Horta, och hans entréer till Paris tunnelbana blev art nouveaus mest kända offentliga verk. Stilen fick olika namn i olika länder, som Jugendstil i Tyskland och Secession i Wien. I Sverige kallades den jugend och syns i Stockholms fasader kring 1900, hos arkitekter som Ferdinand Boberg. Men stilen var kortlivad, och redan kring 1910 sökte arkitekterna sig åt andra håll.