Hôtel Tassel

Hôtel Tassel, Bryssel
Karl Stas, CC BY-SA 3.0

Ett stadshus åt en professor, och den första byggnaden i art nouveau. Horta lät järnet synas och böjde det som växter, och trapphallen är målad med slingor som fortsätter i golvets mosaik och räckenas smide. Allt i huset är en del av samma rörelse.

Victor Horta fick uppdraget av Émile Tassel, professor i geometri vid det fria universitetet i Bryssel och en vän till arkitekten. Huset ritades 1892 och byggdes omkring 1893–1894 på en smal och djup tomt i Bryssel. Horta var trött på att arkitekterna bara upprepade historiska stilar och ville skapa en ny formvärld utifrån naturen och de nya materialen. Järn och glas hade dittills mest använts i stationer och marknadshallar, men här fick de för första gången en framträdande plats i ett elegant privathus. Konstruktionen visades öppet, och bärande pelare och balkar formades så att de liknade stjälkar och rankor. Beställaren var ungkarl och höll fester och föreläsningar i huset, vilket påverkade rummens ordning.

Det ovanliga med planen är att huset består av två delar, en mot gatan och en mot trädgården, förbundna av en trapphall i mitten. Trapphallen får ljus från ett glastak och ger ljus åt de rum som ligger djupt in i det smala huset. Här står en fristående järnpelare vars kapitäl löses upp i slingor, och samma rörelse fortsätter i väggmålningarna, mosaiken i golvet och smidet i räckena. Halvplan förskjutna mot varandra gör att rummen flyter in i varandra i stället för att ligga i en rak följd. Fasaden är i sten med ett svängt burspråk i mitten, där järnbalkarna syns. Horta ritade också dörrar, handtag, lampor och möbler, så att allt hörde ihop.

Efter Tassels tid delades huset upp och användes som lägenheter och kontor, och många detaljer försvann eller doldes. Mot slutet av 1900-talet restaurerades det och fick tillbaka mycket av sin ursprungliga gestalt. År 2000 blev det tillsammans med tre andra av Hortas stadshus i Bryssel ett världsarv. Hôtel Tassel räknas som art nouveaus genombrott, och stilen spred sig snabbt över Europa under namn som jugend, Sezessionsstil och modernisme. Hortas sätt att låta det bärande järnet bli ornament påverkade arkitekter från Paris till Riga. I Sverige kom jugend några år senare, och de mjukt böjda linjerna syns till exempel i Ferdinand Bobergs arbeten och i trapphus och portar i många stenstadskvarter från omkring 1900.