Victor Horta
Horta visade med Hôtel Tassel 1893 att järn kunde formas som växter och synas inomhus. Hans stadshus i Bryssel, bland dem Hôtel Solvay och hans eget hem, är världsarv.
Victor Horta föddes 1861 i Gent i Belgien som son till en skomakare. Han studerade först musik och sedan arkitektur vid konstakademien i Gent och tillbringade en tid i Paris, där han arbetade hos en arkitekt och dekoratör. Efter faderns död flyttade han till Bryssel och studerade vid konstakademien där. Han blev assistent till Alphonse Balat, kungens arkitekt, och arbetade med de stora växthusen vid slottet i Laeken, där järn och glas användes i stor skala. Mötet med den klassiska utbildningen och de moderna konstruktionerna blev avgörande. Under 1880-talet ritade han några mindre byggnader i traditionell stil innan han fann sitt eget uttryck.
Genombrottet kom med Hôtel Tassel i Bryssel, 1893–1894, ett stadshus för en professor. Där fick järnkonstruktionen synas inomhus, och pelare, räcken, golvmosaik och väggmålningar formades som slingrande växter i ett sammanhängande rum. Det räknas som ett av de första art nouveau-husen. Därefter ritade han Hôtel Solvay, Hôtel van Eetvelde och sitt eget hus och atelier, i dag Hortamuseet, där han formgav allt från planlösning till dörrhandtag. Maison du Peuple, ett folkets hus för det belgiska arbetarpartiet, hade en fasad av järn och glas. Senare övergick han till en mer stram klassicism, bland annat i Palais des Beaux-Arts i Bryssel.
Horta adlades och blev baron 1932 och dog 1947. Hans art nouveau inspirerade arkitekter i hela Europa, bland dem Hector Guimard i Paris. Rivningen av Maison du Peuple 1965 väckte internationella protester och blev en vändpunkt för bevarandet av arkitektur från 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Fyra av hans stadshus i Bryssel upptogs på Unescos världsarvslista 2000. I Sverige kallas art nouveau oftast jugend, och den svenska varianten hämtade mer från Tyskland och Wien än från Bryssel, men Hortas idé om en sammanhängande helhet där konstruktion, ornament och inredning formges tillsammans fanns också hos svenska jugendarkitekter som Lilljekvist.