Uppsala domkyrka invigs
Efter mer än 150 års bygge invigs Nordens största kyrka. Den är byggd i tegel men efter franska katedraler, och en fransk byggmästare hämtades hit för att leda arbetet.
Domkyrkan visar hur gotiken nådde Sverige: med franska idéer men i det tegel som fanns i Mälardalen.
Sverige fick ett eget ärkebiskopssäte 1164, och det placerades i Gamla Uppsala, den gamla kungs- och kultplatsen med sina stora gravhögar. Men Gamla Uppsala låg avsides, och handeln och makten samlades allt mer vid åsen och ån i Östra Aros några kilometer söderut. På 1270-talet flyttades ärkesätet dit, med påvens tillstånd, och staden tog över namnet Uppsala. Med flytten följde Erik den heliges reliker och ambitionen att bygga en katedral som kunde mäta sig med dem på kontinenten. Bygget kom i gång vid samma tid, och det var ärkebiskopen och domkapitlet som drev det, med pengar från tionde, gåvor och avlat.
År 1287 skrevs ett kontrakt i Paris med stenmästaren Étienne de Bonneuil, som skulle resa till Uppsala med sina gesäller för att leda arbetet. Han förde med sig idén om ett kor med omgång och en krans av kapell, precis som i de franska katedralerna. Men materialet blev ett annat. I stället för huggen kalksten byggde man i tegel av Mälardalens lera, och sten användes framför allt till detaljer som portaler och kapitäl. Bygget gick långsamt, avbröts av brist på pengar och fortsatte i etapper genom 1300-talet. Kyrkan invigdes först 1435. Med sina två västtorn blev den Nordens största kyrkobyggnad, och den är lika lång som tornen är höga.
Domkyrkan blev rikets främsta kyrka. Gustav Vasa kröntes här 1528 och ligger begravd i ett gravkor bakom högaltaret, och senare fick också Carl von Linné sin grav i kyrkan. Stadsbranden 1702 skadade den svårt, och tornen fick därefter barocka huvar efter ritningar av Carl Hårleman. På 1880-talet restaurerade Helgo Zettervall kyrkan i en strängt fransk gotik, med höga spetsiga tornspiror och nya detaljer. Resultatet väckte stark kritik från dem som menade att han suddat ut kyrkans egen historia. Vid en ny restaurering på 1970-talet återställdes delar av den äldre karaktären. Byggnaden är än i dag ett tydligt exempel på hur gotiken anpassades till nordiskt tegel.