Stockholmsutställningen
Sommaren 1930 visar Gunnar Asplund och hans kollegor en ny arkitektur av glas, stål och flaggor på Djurgården. Ett år senare kommer manifestet ”acceptera”.
Funktionalismen slog igenom i Sverige på en sommar och blev folkhemmets stil.
Svenska Slöjdföreningen hade sedan slutet av 1910-talet arbetat för bättre bruksföremål för vanliga människor, och dess ledare, konsthistorikern Gregor Paulsson, ville visa vad en modern svensk arkitektur och formgivning kunde vara. Inspirationen kom bland annat från Werkbunds bostadsutställning i Stuttgart 1927, där Le Corbusier, Mies van der Rohe och Gropius byggt modellhus. Bostadsfrågan var brännande i Sverige: många familjer bodde trångt och i dåliga lägenheter, utan eget kök eller badrum. Paulsson blev utställningens generalkommissarie och Gunnar Asplund dess chefsarkitekt. Asplund var känd för stramt klassiska verk som Stockholms stadsbibliotek, men han tog nu steget fullt ut mot det nya.
Utställningsområdet vid Djurgårdsbrunnsviken bestod av lätta paviljonger av stål och glas, flaggor, banderoller och en hög reklammast med neonljus. Restaurangen Paradiset, med sina stora glasväggar och takterrasser, blev utställningens samlingspunkt. Ett särskilt område visade bostäder: små lägenheter och villor med genomtänkta planlösningar, där varje rum hade sin funktion, med ljus, luft och moderna kök. Bland arkitekterna fanns Sven Markelius, Uno Åhrén och Paul Hedqvist. Allt var tillfälligt och revs efter sommaren, men publiken strömmade till. Arkitekturen visades som en del av ett nytt sätt att leva, där tekniken och förnuftet skulle göra vardagen bättre för de många.
Utställningen väckte en het debatt. Kritiker talade om kall och osvensk maskinestetik, medan anhängarna såg funktionalismen som ett svar på samhällets behov. Året efter gav Asplund, Paulsson, Markelius, Åhrén, Wolter Gahn och Eskil Sundahl ut skriften ”acceptera”, som förklarade att man måste godta den moderna verkligheten och bygga för den. Under 1930-talet blev funkis snabbt det självklara sättet att bygga bostäder, skolor och sjukhus. Samtidigt växte idén om folkhemmet, som socialdemokraten Per Albin Hansson lanserat 1928, och arkitekturen kom att ses som ett av dess verktyg. Stilen spreds också till villaägare över hela landet, med platta tak, hörnfönster och vita putsfasader.