Helvetica: världens mest använda typsnitt

Helvetica är ett sanserifftypsnitt som Max Miedinger och Eduard Hoffmann ritade i Schweiz 1957, först under namnet Neue Haas Grotesk. Det har jämn linjetjocklek, stor x-höjd och vågräta avslut på bokstäverna, och blev det mest använda typsnittet i den internationella stilens grafiska design.

Fakta

Från Akzidenz-Grotesk till Helvetica

På 1800-talet kom de första typsnitten utan seriffer, de små tvärstrecken på bokstävernas ändar. De kallades grotesker. Det mest använda var Akzidenz-Grotesk, som kom 1898. Det var ett bra och sakligt typsnitt men hade skillnader mellan sina varianter, och efter kriget ville man ha en mer enhetlig familj.

Haas’sche Schriftgiesserei i Münchenstein, Schweiz, bad därför Max Miedinger, som var försäljare och formgivare, att rita ett nytt typsnitt tillsammans med chefen Eduard Hoffmann. Resultatet, Neue Haas Grotesk, kom 1957. Man ville ge den en ny identitet för Tyskland och USA och döpte om den 1960 till Helvetica, av Helvetia, latinets namn på Schweiz. Typsnittet fanns till en början i bly för handsättning och fick sedan versioner för fotosättning och för datorer, vilket gjorde att det följde med varje ny teknik och blev ett slags standard för text.

Bokstäverna

Helvetica är avsiktligt neutral. Bokstäverna har jämn linjetjocklek, tätt mellanrum mellan bokstäverna och stor x-höjd, det vill säga små bokstäver som är höga i förhållande till versalerna. Avslutningarna på bokstäver som c, e, g och s skärs av vågrätt eller lodrätt. Det gör att texten ser stadig och ordnad ut.

Jämför med Futura, som bygger på geometriska former, och Gill Sans, som är mer humanistiskt och går tillbaka på handens skrift. Helvetica sägs inte uttrycka något särskilt, vilket är dess styrka: den passar på allt från sjukhusskyltar till företagsloggor.

Den internationella stilen

Helvetica blev det främsta typsnittet i den internationella typografiska stilen, eller schweiziska stilen, som växte fram på 1950-talet. Stilen använde raster, ojusterad vänsterställd text och fotografier i stället för illustrationer. Idéerna hängde ihop med funktionalismen och med den rationella formgivningen i Braun och Ulmskolan.

Under 1960- och 1970-talen användes typsnittet av företag och institutioner över hela världen, som American Airlines, Lufthansa, BMW och den amerikanska staten. New Yorks tunnelbana fick Helvetica i sina skyltar efter 1989, i en ny skyltguide. Det blev ett tecken för att organisationer ville verka moderna, tydliga och pålitliga.

Helvetica eller Arial?

Arial, som Monotype lanserade 1982, liknar Helvetica så mycket att många förväxlar dem, men det var utformat för att ha samma bredd som Helvetica så att man kunde byta utan att ändra sidbrytningen. Skillnaderna ligger i detaljerna. I Helvetica är R:ets ben lodrätt och böjt, i Arial är det snett. G har en liten sporre i Helvetica, men inte i Arial. Och slutet på t, a, c och r är vågrätt skuret i Helvetica, snett i Arial.

År 2007 gjorde regissören Gary Hustwit dokumentärfilmen Helvetica om typsnittet. Efter det blev det ännu mer uppmärksammat som designhistoria. Idag är det ett av världens mest igenkända typsnitt, och ett exempel på hur ett typsnitt kan formge en hel epok. Läs om dess bakgrund i Bauhaus och i guiden om Dieter Rams.

Så känner du igen den

Övning

Hur skiljer du Helvetica från Arial?