Thonetstolen nr 14 – kafestolen som erövrade världen
Thonetstolen, stol nr 14, är en stol av ångböjt bokträ som Michael Thonets firma lanserade i Wien 1859. Den bestod av sex trädelar, tio skruvar och två muttrar, kunde skickas isärtagen och sättas ihop på plats, och blev en av de första verkligt industriellt massproducerade möblerna. Den är fortfarande en symbol för kafémiljöer över hela världen.
Fakta
- Lansering: 1859
- Formgivare: Michael Thonet (1796–1871) och hans söner
- Plats: Wien
- Teknik: Böjträ: massivt bokträ böjt med ånga i formar
- Delar: Sex trädelar, tio skruvar och två muttrar
Snickaren från Boppard
Michael Thonet föddes 1796 i Boppard vid Rhen och var möbelsnickare. Från 1830-talet experimenterade han med att böja trä: först limmade han tunna faner i lager som formades, senare lärde han sig böja massivt trä. 1842 bjöds han till Wien av furst Metternich, som hade sett hans möbler, och där fortsatte han sitt arbete.
1849 startade han en egen verkstad i Wien, och 1853 tog sönerna över företaget under namnet Gebrüder Thonet. 1856 fick firman patent på att böja massivt trä i serieproduktion. Fabrikerna förlades till Mähren, där det fanns gott om bokskog.
Hur böjträt fungerar
Tekniken bygger på att trä blir mjukt när det värms med ånga. De svarvade bokstavarna ångades och spändes sedan fast mot en metallskena och böjdes runt en form, där de fick torka. Skenan hindrade träets fibrar på utsidan från att spricka. När träet torkat behöll det sin nya form.
Metoden gjorde det möjligt att ersätta många sammanfogade delar med några få långa, böjda stavar. Färre delar betydde färre fogar som kunde lossna, mindre handarbete och lägre pris. Det var ett tidigt exempel på hur en tillverkningsmetod kunde bestämma en möbels form.
Stol nr 14
Stol nr 14 från 1859 är den mest kända av firmans många modeller. Bakbenen och ryggens yttre båge är en enda lång, böjd stav, ryggens inre ögla en annan, och sitsringen, de två frambenen och benringen är de övriga delarna. Allt hålls ihop med skruvar. Sitsen var ofta flätad av rotting, så att stolen var lätt och luftig.
Isärtagna stolar kunde packas tätt och skickas över hela världen för att skruvas ihop på plats. Det brukar anges att 36 stolar fick plats i en kubikmeter. Stolen blev standard på kaféerna i Wien och sedan i Paris, Berlin och långt bortom Europa, och den har tillverkats i tiotals miljoner exemplar.
En förebild för modernismen
Modernismens arkitekter beundrade Thonets stolar för deras enkelhet och ärliga konstruktion. Le Corbusier använde en Thonetstol i sin paviljong vid utställningen i Paris 1925, och han prisade den för dess elegans och för att den var tillverkad med så stor precision och enkelhet.
Thonetfirman tillverkade senare också stålrörsmöbler efter förlagor av Marcel Breuer och andra Bauhausformgivare, som Wassilyfåtöljen. På så sätt går en linje från det böjda träet till det böjda stålröret. Läs mer i guiden om Bauhaus.
Känna igen en Thonetstol
En äkta äldre Thonetstol har ofta en stämpel eller etikett under sitsen med firmans namn, och böjningarna är jämna och rena. Många andra fabriker i Österrike-Ungern och senare i hela Europa gjorde liknande böjträstolar, så alla stolar av samma typ är inte Thonet. Svenska och finska fabriker tillverkade också egna varianter.
Stol nr 14 visar, liksom Windsorstolen och Shakerstolen, hur en enkel stol kan bli tidlös. Jämför också med konstdelens sida om stol nr 14, och läs mer om tiden under industrialismen och i guiden om möbelstilar i tidsordning.
Så känner du igen den
- Ångböjt massivt bokträ i långa, mjuka bågar
- Bakben och rygg i en enda böjd stav
- En ring under sitsen som förbinder benen
- Rund sits, ofta flätad av rotting
- Få delar hopskruvade, inga snidade detaljer
- Stämpel eller etikett under sitsen på äkta exemplar
Övning
Varför kunde Thonetstolen skickas billigt över hela världen?
- Den var gjord av lätt aluminium
- Den bestod av få delar och kunde skickas isärtagen
- Den kunde vikas ihop