Hur känner man igen en Chippendalestol?

En Chippendalestol känns igen på en genombruten, ofta snidad ryggbricka, ett krönstycke som svänger uppåt i hörnen och antingen svängda ben med klo-och-kula-fötter eller raka, fyrkantiga ben. Den är oftast av mahogny. Namnet kommer från den engelske snickaren Thomas Chippendale, vars mönsterbok från 1754 spred stilen över världen.

Fakta

Thomas Chippendale och mönsterboken

Thomas Chippendale föddes 1718 i Otley i Yorkshire och drev från 1750-talet en stor verkstad i London. Han är inte känd för att ha uppfunnit en stil, utan för att han 1754 gav ut The Gentleman and Cabinet-Maker's Director, en bok med graverade ritningar av stolar, byråer, bokskåp, sängar och speglar.

Boken var avsedd både för kunder och för andra snickare, och den gavs ut i nya upplagor 1755 och 1762. Därför tillverkades möbler efter hans förlagor i hela Storbritannien, i de amerikanska kolonierna och i Skandinavien. När man säger Chippendale menar man nästan alltid stilen, inte en stol från hans egen verkstad. Sådana stolar är sällsynta och mycket dyrbara.

Ryggen: brickan och krönet

Det första du ska titta på är ryggen. Mitt i den sitter en genombruten ryggbricka, ofta snidad som sammanflätade band, en lyra, gotiska spetsbågar eller ett geometriskt gallerverk. Ovanför sitter krönstycket, som ofta svänger uppåt i hörnen som en båge med små öron.

Ryggen är bred och öppen och sitter rakt på sitsens bakkant. Jämför med den senare gustavianska stolen, som ofta har en oval eller rektangulär rygg med medaljong eller spjälor, och med den enklare Windsorstolen, som har en rygg av svarvade pinnar.

Benen: klo och kula eller raka

Chippendalestolar har två typer av ben. Den ena är det svängda cabriolebenet, som buktar ut vid knät och smalnar av nedåt, ofta med snidade akantusblad på knät och en fot som föreställer en fågelklo som griper om en kula. Den andra typen är raka, fyrkantiga ben, ofta med en inre fasad kant och förbundna med slåar nertill.

Klo-och-kula-foten har blivit symbolen för stilen, men den förekommer förvånansvärt sällan i själva mönsterboken, där de flesta stolar har franska rokokofötter eller raka ben. Den var däremot mycket populär hos snickare i England och Amerika. De raka benen är vanliga på stolar i den kinesiska varianten.

Rokoko, gotik och Kina

Mönsterboken erbjöd tre smakriktningar. Den franska, som vi i dag kallar rokoko, har svängda linjer och snäckornament; läs mer om rokokon och se en rokokobyrå. Den gotiska har spetsbågar och fyrpass i ryggen, inspirerade av medeltida kyrkfönster. Den kinesiska har ett gallerverk av räta vinklar, så kallat fretwork, och ibland pagodformade krön.

Variationerna visar 1700-talets förtjusning i det exotiska och det historiska. I samma tid byggdes kinesiska paviljonger och gotiska lustslott i Europas parker. I England kallas perioden ofta georgiansk, efter kungarna Georg I–IV.

Äkta 1700-tal eller senare kopia?

Stolar i Chippendalestil har tillverkats nästan oavbrutet sedan 1750-talet, och under 1800-talets slut och 1900-talet gjordes stora mängder i fabrik. Ett äkta 1700-talsexemplar har ofta massiv mahogny med djup patina, handsnidade detaljer med små ojämnheter, handgjorda tappar och förslitningar där händer och fötter har nött under två sekel.

Kopior har ofta fanér, maskinsnidade och mycket jämna detaljer, skruvar av modern typ och en yta som är jämnt mörkbetsad. Även engelska och amerikanska snickare runt 1760 tolkade förlagorna fritt, så en stol kan vara äkta 1700-tal utan att motsvara en bestämd plansch. Läs mer i guiden om möbelstilar i tidsordning och i kategorin möbler.

Så känner du igen den

Övning

Varför kallas så många stolar Chippendale fast de inte gjorts i hans verkstad?