Funktionalismen, Swedish Grace och Swedish Modern
I Norden fick modernismen ett mänskligare ansikte: vackrare vardagsvaror för alla, ljusa hem, böjd björk och Josef Franks blommiga tyger.
I Sverige började den moderna formgivningen med Hemutställningen på Liljevalchs 1917, där Svenska Slöjdföreningen visade billiga och välgjorda möbler för arbetarhem. Två år senare gav konsthistorikern Gregor Paulsson ut skriften Vackrare vardagsvara. Konstnärer anställdes på fabriker: Simon Gate och Edward Hald på Orrefors, Wilhelm Kåge på Gustavsberg. Deras elegant klassicistiska arbeten kallades Swedish Grace när de visades i Paris 1925.
Stockholmsutställningen 1930, ledd av Paulsson och med arkitektur av Gunnar Asplund, introducerade funktionalismen – funkis – för den svenska allmänheten. Året efter gav arkitekterna bakom den ut manifestet acceptera. Samtidigt böjde Alvar och Aino Aalto i Finland björkfaner till stolar för sanatoriet i Pemar och grundade Artek 1935.
Under 1930-talet mjukades funkis upp. Josef Frank, som flyttat från Wien till Stockholm 1933, ritade för Svenskt Tenn möbler och tyger med blommor och växter, i en blandning han kallade tillfällighetsmöblering. Bruno Mathsson formade sittmöbler efter kroppen. Vid världsutställningen i New York 1939 kallades den svenska stilen Swedish Modern.