Historicism och industrialismens massproduktion
Fabrikerna kunde göra nästan vad som helst, och de gjorde allt i alla stilar på en gång. Världsutställningarna visade både triumferna och problemen.
Under 1800-talet flyttade tillverkningen från verkstäder till fabriker. Ångmaskiner, gjutjärn och nya metoder för pressning och stansning gjorde föremål billigare, och en växande medelklass ville ha det som tidigare bara de rika haft. Fabrikerna svarade med att efterlikna de gamla stilarna: nygotik, nyrenässans, nyrokoko och nybarock, ofta på samma föremål.
Världsutställningen i London 1851, i Joseph Paxtons Crystal Palace av järn och glas, visade upp produkter från hela världen. Många besökare imponerades, men kritiker som Henry Cole tyckte att de brittiska varorna var överlastade och dåligt formgivna. Utställningen ledde till att South Kensington Museum, i dag Victoria and Albert Museum, och nya designskolor grundades.
Samtidigt uppstod en annan linje: föremål där formen kom ur tillverkningen. Thonets stol nr 14, symaskiner, skrivmaskiner, verktyg och arbetskläder var gjorda för att produceras, skickas och användas. Christopher Dresser var en av de första som kallade sig formgivare för industrin.