Postmodernismen och Memphis
Ett uppror mot modernismens regler: laminat i starka färger, historiska citat, ironi och skämt – och en ny värld av elektroniska prylar.
Under 1970-talet tröttnade många formgivare på modernismens krav på enkelhet och sanning. Arkitekten Robert Venturi skrev att less is a bore, mindre är tråkigt. I Milano samlade Alessandro Mendini och Studio Alchimia formgivare som bemålade klassiska stolar och gjorde ironiska kommentarer till god design.
År 1981 visade gruppen Memphis, ledd av Ettore Sottsass, sin första kollektion i Milano. Möblerna var byggda av plastlaminat i starka färger och mönster, med former som lekte med bokhyllor, bord och lampor. Gruppen hette efter en Bob Dylan-låt och efter staden i både Egypten och Tennessee. Den lades ned 1988, men dess färger och mönster spreds över världen.
Samtidigt gjorde mikroelektroniken det möjligt att ge nya produkter nästan vilken form som helst. Sonys Walkman 1979, Swatch 1983 och Apples Macintosh 1984 blev symboler för en tid då formgivning sågs som en del av livsstilen. Designen blev en egen bransch, med designmuseer, designhotell och formgivare som kändisar.