Rokoko
Efter Ludvig XIV:s död blev formerna lättare: svängda ben, asymmetriska snäckor och bekväma möbler för salonger i stället för audienssalar.
Rokokon växte fram i Paris när adeln flyttade tillbaka från Versailles till sina stadspalats. Rummen blev mindre, och möblerna skulle vara bekväma och lätta att flytta. Nya möbeltyper kom till: bergèren, en djup fåtölj med stoppade sidor, byrån med svängd front, sekretären och det lilla skrivbordet för damer.
Ornamentet rocaille – en asymmetrisk form som påminner om snäckor, klippor och vatten – gav stilen dess namn. Ornamentritare som Juste-Aurèle Meissonnier ritade silver och interiörer där nästan ingen rak linje fanns kvar. Färgerna var ljusa: vitt, guld, pastellblått och rosa.
Porslinet blev rokokons favoritmaterial. Meissen, Sèvres och de nya fabrikerna i Tyskland och Sverige gjorde serviser och figuriner, och kinesiska motiv blev mode – chinoiserie. I England gav snickaren Thomas Chippendale 1754 ut en mönsterbok med möbler i fransk, gotisk och kinesisk smak.