Gustave Courbet

Gustave Courbet
Nadar, Public domain

Realismens förkämpe.

Courbet vägrade måla änglar eftersom han aldrig sett någon. Han målade bönder, arbetare och landskap i monumentalt format och utmanade akademin.

Gustave Courbet föddes 1819 i Ornans i Franche-Comté i östra Frankrike. Familjen var välbärgade jordbrukare. Han kom till Paris 1839 för att studera juridik, men ägnade sig i stället åt måleriet. Han var till stor del självlärd och studerade de gamla mästarna i Louvren, särskilt spanjorer och holländare. Under de första åren målade han många självporträtt, där han iscensatte sig själv som förälskad, förtvivlad eller sårad.

Genombrottet kom vid Salongen 1849, då han fick en medalj för Efter middagen i Ornans. På Salongen 1850–51 väckte han skandal med två stora målningar: Stenhuggarna, som förstördes under andra världskriget, och Begravningen i Ornans, i dag i Musée d'Orsay. Begravningen visar en vanlig landsortsbegravning i ett format som annars var reserverat för historiska händelser och religiösa scener. Kritikerna tyckte att människorna var fula och motivet obetydligt.

När hans stora verk Ateljén (1855) inte antogs till världsutställningen i Paris öppnade han en egen utställning i ett skjul han kallade Realismens paviljong. Ateljén finns i Musée d'Orsay. Courbet sägs ha förklarat att han inte kunde måla en ängel eftersom han aldrig sett någon. Han målade det han såg: bönder, arbetare, landskap från Jura, havet, jaktscener och kvinnor. Världens ursprung (1866), en närbild av ett kvinnligt kön, är i dag ett av Musée d'Orsays mest omtalade verk.

Courbet målade med tjocka lager färg, ofta med palettkniv, och med mörka, jordiga toner. Han var självmedveten, provocerande och politiskt radikal, och vän med anarkisten Proudhon. Under Pariskommunen 1871 deltog han, och kommunarderna rev Vendômekolonnen, en symbol för Napoleon. Courbet fick skulden, dömdes till fängelse och senare till att betala för en ny kolonn. Han flydde 1873 till Schweiz och dog där 1877.

Courbet är realismens förgrundsgestalt. Han visade att vardagliga människor och motiv kunde bli stor konst, och han banade väg för Manet och impressionisterna. Hans idé om att ordna egna utställningar utanför de officiella salongerna blev en förebild för senare avantgarde.