Faun

Faun, Johan Tobias Sergel
Bengt Oberger, CC BY-SA 4.0

En berusad faun som slumrar halvt liggande. Sergel gjorde den i Rom, där han studerade antikens skulptur, och blev sedan Gustav III:s hovskulptör.

Antik idealkropp men avslappnad och sinnlig – nyklassicism med en rest av rokokons lätthet.

Johan Tobias Sergel föddes 1740 i Stockholm. Han utbildade sig hos den franske skulptören Pierre Hubert L’Archevêque, som arbetade i Sverige. År 1767 reste han till Rom, där han stannade i över tio år. Där studerade han antikens skulpturer och kom i kontakt med de nya nyklassiska idéerna.

Faunen höggs i marmor i Rom omkring 1774. En faun är en varelse från den antika mytologin, halvt människa och halvt djur, med små horn och svans. Faunerna hörde till vinguden Bacchus följe och förknippades med rus, natur och lust. I antikens konst var faunen ofta en bild för det otyglade och naturliga i människan.

Statyn visar en ung faun som ligger halvt utsträckt och vilar efter att ha druckit. Kroppen är avspänd, och huvudet sjunker undan. Han tycks befinna sig i ett tillstånd mellan sömn och vaka. Musklerna är mjukt modellerade, och ytan är fint polerad. Statyn är avsedd att ses från flera håll, och kroppens vridning ger nya vyer när man går runt den.

Sergel var inspirerad av antika förebilder. Särskilt Barberinifaunen, en hellenistisk staty som då fanns i Rom, har nämnts som ett möjligt ideal. Sergel gjorde dock något eget. Hans faun är mindre dramatisk och mer drömsk, och han kombinerar antik ordning med en sinnlighet som påminner om rokokon. Rörelsen är lugn, och uttrycket är mer stillsamt njutande än vilt.

Nyklassicismen sökte sig tillbaka till antiken för att hitta ideal för skönhet och moral. Teoretikern Johann Joachim Winckelmann, som verkade i Rom, talade om den grekiska konstens ”ädla enfald och stilla storhet”. Sergel kände till dessa idéer och umgicks med andra konstnärer i Rom. Rom var vid den tiden en mötesplats för konstnärer, samlare och resenärer från hela Europa.

Faunen gav Sergel ett internationellt rykte. År 1779 kallades han hem till Sverige av Gustav III och blev hovskulptör. Han gjorde porträttbyster och monument, bland dem statyn av Gustav III vid Skeppsbron i Stockholm. Han var också en skicklig och rolig tecknare, känd för sina karikatyrer av sig själv och sin omgivning. Sergel dog 1814 i Stockholm.

Faunen finns i dag i Nationalmuseum i Stockholm. Den räknas som ett av huvudverken i svensk skulptur och ett av de tidigaste exemplen på nyklassicismen i Norden. Sergel blev en central gestalt i det gustavianska kulturlivet, och hans verk hör till de främsta exemplen på svensk konst från 1700-talet. Hans studier i Rom formade hela hans fortsatta konstnärskap. Faunen visar honom i hans mest personliga form.