Horatiernas ed
Tre bröder svär att dö för Rom. Kvinnorna till höger sörjer redan. David ställer stränga, raka linjer mot rokokons lekfullhet: plikt före känslor.
Tre bågar, tre grupper, tre svärd – bilden är byggd som en scen.
Jacques-Louis David fick uppdraget av den franska kronan 1784. Han reste till Rom för att måla bilden på plats och studera antikens konst. Bilden ställdes ut på den stora konstutställningen i Paris, salongen, 1785 och väckte enorm uppmärksamhet. Den är över tre meter hög och fyra meter bred och finns i dag i Louvren. Han gjorde den större än vad som hade beställts, något som väckte viss irritation.
Berättelsen kommer från den romerske historikern Livius. Rom och grannstaden Alba Longa var i krig. I stället för en stor strid fick tre bröder från varje stad slåss mot varandra: de romerska horatierna och curiatierna från Alba. Familjerna var dessutom förenade genom äktenskap och förlovningar. Själva eden, som David visar, finns inte i de antika källorna. Den är troligen Davids egen idé. Enligt Livius överlevde bara en av de romerska bröderna, och han dödade sedan sin egen syster när hon sörjde sin döde trolovade.
Till vänster står de tre bröderna med armarna sträckta mot svärden. Deras kroppar är spända och bildar en sluten, kantig grupp. I mitten håller fadern upp tre svärd. Till höger sitter kvinnorna sammansjunkna i sorg. En av dem är syster till bröderna och förlovad med en av curiatierna. En annan är en curiatisk kvinna gift med en horatier. Bakom dem håller en äldre kvinna om två barn.
Bakgrunden består av tre romerska bågar på doriska kolonner. Varje båge ramar in en grupp: bröderna, fadern, kvinnorna. Rummet är enkelt och strängt. Ljuset faller hårt från vänster och skapar skarpa skuggor. Kontrasten mellan männens raka linjer och kvinnornas mjuka, böjda former är bildens kärna. Golvet av stenplattor leder blicken in i rummet.
Ytan är slät och detaljerna tydliga. Penseldragen syns knappt. Färgerna är dämpade men med kraftiga accenter i rött och vitt. Stilen var en reaktion mot rokokons lätta, lekfulla måleri. David ville skapa en konst som uppmanade till dygd, plikt och självuppoffring. Varje detalj, från hjälmarna till golvets stenar, är tydligt avgränsad.
Bilden beställdes av kungamakten, men har i efterhand ofta setts som en förebådan om franska revolutionen, som bröt ut fyra år senare. Den tolkningen är delvis efterhandskonstruktion. David blev själv en aktiv revolutionär och röstade för kungens avrättning. Senare blev han Napoleons hovmålare.
Horatiernas ed blev nyklassicismens manifest. Den påverkade generationer av målare och undervisningen vid konstakademierna. Den visar hur en historisk berättelse kunde användas för att förmedla ett moraliskt och politiskt budskap till samtiden. Ordningen och tydligheten blev ett ideal för akademierna under lång tid.