Olympia
En prostituerad ser kallt på betraktaren, som om vi är hennes nästa kund. Manet tog Tizians Venus och flyttade henne till samtidens Paris. Skandalen var total.
Platt ljus och hårda konturer i stället för mjuk modellering; den svarta katten ersätter Tizians trogna hund.
Édouard Manet målade Olympia 1863. Han ställde ut den på salongen i Paris 1865. Där väckte den en av konsthistoriens största skandaler. Besökare skrattade, hånade och försökte till och med skada bilden, och salongen satte till slut upp vakter och hängde den högt upp, utom räckhåll.
En naken kvinna ligger på en säng och ser kallt och direkt på betraktaren. Hon har en orkidé i håret, ett svart band runt halsen, ett armband och en enda toffel på foten. Hennes hand vilar i skötet. Bakom henne står en svart tjänarinna som håller fram en stor blombukett, troligen från en kund. Vid sängens fotända står en svart katt med uppsträckt svans. Lakanen och kuddarna är vita och krispiga, och sjalen hon ligger på har ett mönster av blommor.
Bilden bygger medvetet på Tizians Venus från Urbino, som Manet hade kopierat i Florens. Men där Tizians kvinna är en gudinna eller en brud är Manets kvinna en prostituerad i samtidens Paris. Namnet Olympia var vanligt bland kurtisaner. Tizians sovande hund, en symbol för trohet, har ersatts av en svart katt, som förknippades med sexualitet och olycka.
Kvinnans modell var Victorine Meurent, som Manet målade flera gånger och som senare själv blev målare. Tjänarinnans modell hette Laure. Hon har länge förbisetts i konsthistorien, men har fått större uppmärksamhet under senare år, bland annat i utställningen Den svarta modellen i Paris 2019.
Lika provocerande som motivet var sättet att måla. Manet använde ett platt, frontalt ljus som tar bort den mjuka modelleringen. Kroppen är ljus och har tydliga konturer. Kontrasten mot den mörka bakgrunden är skarp. Kritikerna tyckte att kroppen såg smutsig och platt ut. Men Manets måleri pekade mot en ny konst där målningens yta och färg blev viktigare än illusionen. Penseldragen är breda och synliga, och Manet förenklade formerna på ett sätt som många uppfattade som slarvigt.
Bilden blev osåld. Efter Manets död organiserade Claude Monet 1890 en insamling för att köpa den och skänka den till franska staten. Den visades först i Luxembourgmuseet och kom 1907 till Louvren. Sedan 1986 hänger den i Musée d’Orsay i Paris.
Författaren Émile Zola försvarade Manet och kallade honom en av framtidens stora målare. I dag ses Olympia som en av modernismens första bilder. Den visar hur konsten kunde utmana betraktarens blick och ifrågasätta idealbilder. Konstnärer som Cézanne, Picasso och många samtida konstnärer har gjort egna versioner av bilden. Bilden har också diskuterats ur perspektiv som kön, klass och hudfärg, och den är ett återkommande exempel i undervisning om konstens blickar.