No. 61 (Rust and Blue)
Stora, mjukt avgränsade färgfält som svävar över varandra. Rothko ville att betraktaren skulle stå nära och uppleva färgen som en känsla – han talade om tragedi och extas.
Kanterna är suddiga, så att fälten verkar andas mot bakgrunden.
Mark Rothko målade No. 61 (Rust and Blue) 1953. Han var född 1903 i Dvinsk i dåvarande Ryssland, i dag Daugavpils i Lettland, och kom som barn till USA. Han började som figurativ målare och prövade senare surrealistiska motiv. Kring 1950 hade han utvecklat de stora färgfältsmålningar som han blev känd för. Målningen tillhör Museum of Contemporary Art i Los Angeles.
Bilden är högre än den är bred. Den består av stora, mjukt avgränsade rektanglar som svävar över en färgad bakgrund. En rostbrun ton och en blå ton dominerar, och titeln pekar på dem. Rektanglarna har suddiga kanter, och man ser hur färgen tunnas ut där fälten möter varandra.
Kompositionen är enkel men noggrant avvägd. Fälten ligger staplade på varandra och fyller nästan hela ytan. Det finns ingen fast punkt att fästa blicken vid. Rothko ville att betraktaren skulle uppleva färgen som en helhet, inte titta på detaljer.
Rothko målade med tunna lager av utspädd färg som han lade ovanpå varandra. Ljuset från underliggande lager lyser igenom, och fälten verkar glöda. Han experimenterade med olika bindemedel och med hur blank eller matt färgen skulle bli. Det gör att målningarna kan se olika ut beroende på belysning och avstånd.
Rothko vägrade att kalla sig abstrakt konstnär i betydelsen att hans bilder bara handlade om färg och form. Han sa att han var intresserad av att uttrycka grundläggande mänskliga känslor som tragedi, extas och undergång. Han ville att man skulle stå nära målningarna, så att de fyllde synfältet och blev en upplevelse snarare än ett föremål. Han var noga med hur verken hängdes och föredrog dämpad belysning och att målningarna hängde lågt, så att betraktaren möttes av dem i ögonhöjd.
Han blev en av de ledande inom abstrakt expressionism och inom det som kallas färgfältsmåleri. Senare gjorde han mörkare verk, bland annat målningar som var tänkta för en restaurang i New York, och en serie för ett kapell i Houston, som i dag kallas Rothko Chapel. Rothko tog sitt liv 1970.
Målningen kom till Museum of Contemporary Art i Los Angeles som en del av en stor samling amerikansk efterkrigskonst som museet förvärvade från den italienske samlaren Giuseppe Panza di Biumo på 1980-talet. Den räknas som ett typiskt exempel på Rothkos klassiska period. Hans verk hör i dag till de dyraste på konstmarknaden, och hans sätt att arbeta med färg har påverkat både konst och arkitektur.