Filippo Brunelleschi
Brunelleschi började som guldsmed, studerade antikens ruiner i Rom och återupptäckte centralperspektivet. Med domkyrkans kupol, Oskyldiga barnens hospital och kyrkan San Lorenzo skapade han renässansens arkitektur: klara rum, rundbågar och kolonner i enkla proportioner.
Filippo Brunelleschi föddes 1377 i Florens som son till en notarie. Han utbildade sig till guldsmed och blev mästare i guldsmedernas skrå 1398, där han lärde sig gjutning, ciselering och skulptur. År 1401 deltog han i tävlingen om de nya bronsdörrarna till baptisteriet i Florens men förlorade mot Lorenzo Ghiberti. Därefter vände han sig mot arkitekturen och reste, enligt tidiga biografer, till Rom tillsammans med bildhuggaren Donatello för att mäta och studera antikens ruiner. Omkring 1415 genomförde han sina berömda experiment med centralperspektivet, där han med speglar och målade tavlor visade hur ett rum kan återges geometriskt korrekt på en plan yta.
Hans stora verk är kupolen över Florens domkyrka, Santa Maria del Fiore, byggd 1420–1436 utan de träställningar som behövs för ett traditionellt valv. Han använde ett dubbelt skal, tegel lagt i fiskbensförband och ringar av sten och järn, och uppfann lyftmaskiner för bygget. Samtidigt ritade han Oskyldiga barnens hospital, Ospedale degli Innocenti, påbörjat 1419, vars loggia med rundbågar på smala kolonner brukar räknas som renässansens första byggnad. I kyrkorna San Lorenzo och Santo Spirito samt i Pazzikapellet skapade han klara, mätbara rum, där grå pietra serena markerar ett enhetligt modulsystem mot vita väggar.
Brunelleschi dog 1446 och begravdes i domkyrkan, en ovanlig ära. Han räknas som renässansarkitekturens grundare: han förenade antikens formspråk med en ny matematisk ordning, och hans perspektivexperiment förändrade måleriet genom konstnärer som Masaccio. Alberti tillägnade honom sin skrift om måleriet. Kupolen förblev i århundraden en ingenjörsbragd som senare kupolbyggare, från Michelangelo till Wren, studerade. Hans sätt att låta proportioner styra hela rummet blev mönster för den klassiska arkitekturen i Europa. I Sverige nådde renässansens ideal främst via Tyskland och Nederländerna och senare via akademisk utbildning, där Florens byggnader länge var obligatoriska mål för de svenska arkitekternas studieresor.