Eliel Saarinen
Eliel Saarinen ritade Finlands paviljong i Paris 1900, Nationalmuseum och järnvägsstationen i Helsingfors. Han flyttade till USA 1923 och ledde Cranbrook Academy of Art. Sonen Eero Saarinen blev också arkitekt.
Eliel Saarinen föddes 1873 i Rantasalmi i Finland, som då var ett storfurstendöme under Ryssland. Han studerade samtidigt måleri vid universitetet och arkitektur vid Polytekniska institutet i Helsingfors och tog examen 1897. Redan under studietiden grundade han ett kontor tillsammans med kurskamraterna Herman Gesellius och Armas Lindgren. Tillsammans fick de snabbt viktiga uppdrag, och de deltog i den finska nationalromantiken, där arkitekter och konstnärer hämtade inspiration från Kalevala, karelska byggnadstraditioner och finsk natur. Kring sekelskiftet var Finlands förhållande till Ryssland spänt, och arkitekturen blev ett sätt att uttrycka en egen finsk identitet.
Byrån slog igenom med Finlands paviljong på världsutställningen i Paris 1900. I Helsingfors ritade de försäkringsbolaget Pohjolas hus och Nationalmuseum, och utanför staden byggde de det gemensamma ateljé- och bostadshuset Hvitträsk. Saarinen vann 1904 tävlingen om Helsingfors järnvägsstation, som byggdes 1909–1919 i en mer stram stil, med granitfasad och stora statyer som håller lampor. Han ritade också stadsplaner. År 1922 fick hans förslag andra pris i tävlingen om Chicago Tribunes skyskrapa, och året därpå flyttade han till USA, där han ritade och ledde Cranbrook Academy of Art i Michigan. Senare ritade han kyrkor och konserthus, ofta tillsammans med sonen Eero.
Eliel Saarinen dog 1950. Han gjorde en ovanlig resa från finsk nationalromantik till amerikansk modernism. Hans tävlingsförslag för Chicago Tribune påverkade skyskrapor under 1920-talet trots att det inte byggdes, och Cranbrook blev en av USA:s viktigaste skolor för arkitektur och design, där bland andra Charles och Ray Eames och Florence Knoll studerade. Sonen Eero Saarinen blev en av efterkrigstidens mest kända arkitekter. Helsingfors järnvägsstation är fortfarande en av Finlands mest kända byggnader. Den finska nationalromantiken var nära släkt med den svenska, och svenska arkitekter som Östberg och Wahlman var samtida med Saarinen och delade hans intresse för material, hantverk och nordisk tradition.