Blenheim Palace

Nationen gav hertigen av Marlborough ett palats som tack för segern över fransmännen vid Blenheim 1704. Vanbrugh och Hawksmoor gjorde det till engelsk barock i monumental skala: en byggnad som ska ses på avstånd, med tunga massor och tornliknande krön.

Efter segern i slaget vid Blenheim i Bayern 1704, under det spanska tronföljdskriget, gav drottning Anna John Churchill, hertig av Marlborough, kungsgodset Woodstock och löfte om medel till ett palats. John Vanbrugh, som också var dramatiker, ritade det med Nicholas Hawksmoor som medarbetare. Bygget började 1705. Pengarna från staten uteblev när hertigen föll i onåd, och hertiginnan Sarah, som ogillade Vanbrughs storslagna planer, avskedade honom 1716. Hawksmoor fullbordade arbetet, och palatset stod i stort sett färdigt 1722.

Palatset är byggt kring en stor gård, med huvudbyggnaden i mitten och lägre flyglar för stall och kök på sidorna. Det är en symmetrisk komposition där massorna stiger mot mitten och avslutas av tunga tornkrön med skulpturer, troféer och kulor. Portiken har korintiska kolonner. Inne finns en stor hall, en salong med väggmålningar och det långa biblioteket. Vanbrugh byggde också en väldig bro över dalen nedanför. Senare i 1700-talet dämde Lancelot Capability Brown upp floden till en sjö, så att bron fick vatten under sig, och omvandlade trädgårdarna till en engelsk landskapspark.

Winston Churchill föddes på Blenheim 1874 och ligger begravd i den närbelägna Bladon. Palatset ägs fortfarande av hertigarna av Marlborough och är öppet för besökare. Det blev världsarv 1987. Blenheim är den engelska barockens mest storslagna byggnad. Samtidigt kritiserades det för att vara tungt och opraktiskt, och efter Vanbrugh vände engelsk arkitektur sig mot palladianismens lugnare former.