Isakskatedralen
Isakskatedralen är en av världens största kupolkyrkor och tog fyrtio år att bygga. Granitkolonner som var och en väger över hundra ton bär portikerna, och den förgyllda kupolen syns över hela staden. Interiören är fylld av malakit, lapis lazuli och mosaik.
Kyrkan är helgad åt Isak av Dalmatien, ett helgon på vars festdag Peter den store föddes. Den nuvarande katedralen är den fjärde på platsen. Tsar Alexander I valde den unge franske arkitekten Auguste de Montferrand, och bygget började 1818. Marken var sank, och tusentals pålar slogs ner för att bära byggnaden. Kolonnerna av röd granit från Finland transporterades sjövägen och reste med hjälp av ställningar och vinschar, en ingenjörsbragd som drog åskådare. Kyrkan invigdes 1858, samma år som Montferrand dog.
Katedralen har en kvadratisk plan med en portik på varje sida, och portikerna bärs av sammanlagt 112 monolitkolonner av granit. Över mitten reser sig en kupol på en trumma omgiven av kolonner. Kupolen har en stomme av gjutjärn, en av de första i sitt slag, och är förgylld. Inne är väggarna klädda med marmor i olika färger. Ikonostasen har kolonner klädda med malakit och lapis lazuli. Många av väggbilderna utfördes som mosaik i stället för målningar, eftersom fukten i Sankt Petersburg förstörde färgen.
Efter revolutionen stängdes katedralen, och sovjetstaten gjorde den till ett museum för ateism 1931. Under belägringen av Leningrad målades kupolen grå för att inte bli ett mål. Sedan 1990 hålls gudstjänster igen, men byggnaden förvaltas fortfarande som museum. Katedralen är ett av de sista stora verken i den ryska nyklassicismen och en övergång till 1800-talets mer eklektiska stil.