Stockholms stadsbibliotek
En cylinder på en kub. Asplund ritade först en kupol men tog bort den och lät den rena geometrin stå kvar. Inne i rotundan står böckerna i tre våningar längs väggen runt låntagaren. Biblioteket är ett huvudverk i den nordiska klassicismen och strax före Asplunds övergång till funktionalismen.
Stockholm hade i början av 1900-talet inget stort, offentligt bibliotek för alla, och staden gav Gunnar Asplund uppdraget att rita ett. Han började arbeta med det omkring 1918, och efter studieresor till bland annat amerikanska bibliotek tog förslaget form. Det första förslaget hade en kupol över mittrummet, men under arbetets gång skalades formerna ner tills bara en ren cylinder på en låg kub återstod. Bygget pågick från 1924, och biblioteket invigdes 1928. Det var det första i Sverige där låntagarna själva fick gå fram till hyllorna och välja böcker, i stället för att beställa dem vid en disk. Byggnaden putsades i en varm, orangeaktig ton och placerades vid foten av Observatoriekullen, där parken bildar en grön fond bakom huset.
Besökaren går in genom en hög och smal port och kommer i en mörk trappa med svarta väggar, där reliefer av Ivar Johnsson med motiv ur Iliaden följer stegen uppåt. Trappan leder rakt in i rotundan, ett ljust, högt rum där böckerna står i tre våningar längs den runda väggen. Den övre delen av väggen är vit och skrovligt putsad, och ljuset kommer in genom höga fönster i cylinderns topp. Runt rotundan ligger i kubens längor mindre läsesalar, bland annat för barn och för tidskrifter. Asplund ritade nästan allt i huset, från bord och stolar till lampor, handtag och skyltar. Kontrasten mellan den mörka entrén och den ljusa rotundan är byggnadens stora upplevelse.
Den fjärde längan, som slöt kuben, tillkom först några år efter invigningen. Under 1900-talets senare del blev biblioteket trångt, och en internationell arkitekttävling om en tillbyggnad hölls på 2000-talet, men projektet stoppades efter kritik, bland annat mot hur det skulle påverka miljön kring huset. I stället har biblioteket renoverats i omgångar med respekt för Asplunds inredning. Byggnaden räknas som ett huvudverk i den nordiska klassicismen och studeras av arkitekter från hela världen för sin enkla geometri och sin omsorg om detaljer. Bara två år efter invigningen visade Asplund på Stockholmsutställningen att han hade lämnat klassicismen bakom sig, och biblioteket står därför som en slutpunkt för en epok i svensk arkitektur.