Vanna Venturi House
Ett hus åt arkitektens mor, med en gavel som är delad på mitten, en båge som bara är en list på fasaden och en skorsten som tar för stor plats. Venturi ville visa att arkitektur kan vara motsägelsefull och komplex. Huset blev postmodernismens första ikon.
Robert Venturi ritade huset åt sin mor, Vanna Venturi, som var änka och ville ha ett eget hem i förstaden Chestnut Hill i Philadelphia. Arbetet med ritningarna drog ut på tiden, och Venturi gjorde många olika förslag innan huset byggdes 1962–1964. Det var hans första större verk, och han använde det för att pröva idéer som han samtidigt skrev ner i boken Complexity and Contradiction in Architecture, som kom ut 1966. Venturi var kritisk mot modernismens krav på renhet och enkelhet och ville visa att arkitektur kunde vara mångtydig, rik och full av motsägelser. Huset byggdes med vanliga, enkla material och i en skala som passade ett vanligt villaområde.
Huset ser från gatan ut som en barnteckning av ett hus, med ett stort sadeltak och en gavel. Men gaveln är kluven i mitten, där en skåra öppnar sig ovanför entrén, och en båge som bara är en list ligger över en rak bjälke. Fönstren är av olika slag och placerade oregelbundet. Inuti möts två element i mitten av huset: skorstenen och trappan. De konkurrerar om platsen, så att trappan blir smal och sned när den passerar skorstenen, och längst upp leder en trappa till ingenting. Rummen har sneda tak som följer taklinjen. Allt är lite förvrängt, och små och stora skalor blandas så att huset ser större ut än det är.
Huset väckte stor uppmärksamhet bland arkitekter och blev en av de mest omdiskuterade byggnaderna under 1960-talet. Tillsammans med boken blev det startpunkten för postmodernismen, som under 1970- och 1980-talen satte spår över hela världen. Vanna Venturi bodde i huset i ett antal år, och det har senare haft andra ägare, som har tagit väl hand om det. Venturi och hans fru Denise Scott Brown fortsatte att skriva och bygga, och 1991 fick Venturi Pritzkerpriset. Postmodernismen nådde också Sverige, där den under 1980-talet syntes i bostadskvarter, kontor och offentliga byggnader med klassiska citat, färger och lekfulla former, till exempel Bofills båge på Södermalm och flera nya kvarter i Stockholms innerstad.