Äkta litografi eller tryck? Så daterar du en affisch

En äkta litografisk affisch från 1890-talet är tryckt med en sten för varje färg: färgerna ligger i täckande lager, ytan har ett fint korn och passningen glipar ofta lite. Ett modernt tryck består i stället av små prickar i fyra färger, som syns tydligt i ett förstoringsglas. Affischens storlek, papperet, tryckeriets namn i kanten och spår av vikning hjälper sedan till att skilja ett original från en senare upplaga eller reproduktion.

Fakta

Sten för sten

Litografin bygger på att fett och vatten stöter bort varandra. Konstnären ritar med fettkrita eller tusch på en slipad kalksten, stenen fuktas och färgas in, och färgen fastnar bara där teckningen finns. För en affisch i färg behövs en sten för varje färg, och arket trycks gång på gång, från den ljusaste färgen till den mörkaste. Hur det går till visar diagrammet Färglitografi, sten för sten nedan och guiden om grafiska tekniker.

Jules Chéret skapade den moderna färgaffischen i Paris med stora litografier från 1860- och 70-talen, som Orphée aux enfers från 1858 och Bal au Moulin Rouge från 1889. Under 1890-talet följde Toulouse-Lautrec, Alfons Mucha och Pierre Bonnard, och affischerna samlades redan då av en stor publik.

Vad förstoringsglaset visar

Det säkraste provet är ett förstoringsglas. I en litografi ligger färgen i jämna eller korniga fält med mjuka kanter, och där två färger ligger på varandra blandas de till en tredje. Kornet kommer från stenens yta eller från kritan och är oregelbundet. En stor yta i samma ton kan också vara prickad med ett handlagt mönster av stänk eller korn, men aldrig i ett regelbundet rutnät.

Ett offsettryck eller ett digitalt tryck byggs i stället upp av rasterprickar i cyan, magenta, gult och svart, ordnade i rader och vinklar som bildar små rosetter. Rastret syns tydligt i tio gångers förstoring, även där bilden ser jämn ut på avstånd. En affisch med rasterprickar kan vara gammal – rastertryck användes redan kring 1900 – men en affisch som påstås vara en Mucha från 1896 ska inte ha dem.

Passning, signatur och tryckeri

Eftersom varje sten trycktes för sig hamnar färgerna sällan helt exakt på varandra. Små glapp i kanterna, färger som når en millimeter utanför konturen och ibland passmärken i marginalen är tecken på ett äkta stentryck. Ett perfekt passat tryck utan minsta glapp är misstänkt.

Konstnärens signatur är tryckt i själva bilden, inte skriven för hand, och tryckeriets namn och adress står i liten text i kanten. Chéret arbetade med tryckeriet Chaix och Mucha med Champenois i Paris. På affischen för JOB och Gismonda syns signaturen i bilden. Reproduktioner har ofta fått tryckeriets text beskuren eller ersatt med ett modernt förlagsnamn.

Papper, format och vikning

Originalaffischer trycktes på billigt, tunt papper som skulle sitta på en vägg i några veckor. Papperet har ofta gulnat, och många original har vikts för att skickas eller förvaras och sedan monterats på duk av en konservator för att hålla. Vikmärken och duk på baksidan är därför vanliga på äkta affischer och sällsynta på reproduktioner.

Formatet säger också något. Många 1890-talsaffischer var stora, över en meter höga, och trycktes ibland på två ark. Samma motiv gavs ofta ut i mindre format för samlare, och de upplagorna är äkta litografier från samma tid. Moderna reproduktioner har ofta standardformat, vitt och tjockt papper och en blank yta.

Från litografi till offset

Under 1900-talet tog andra tekniker över. Sachplakatens platta färgfält och 1930-talets luftspruta trycktes fortfarande ofta litografiskt, men efter andra världskriget blev offset den vanliga tekniken, och screentrycket gav popkonstens kraftiga färger. Därför är frågan om en affisch från 1960-talet är litografi oftast fel fråga: den ska vara offset eller screentryck.

Datera därför efter tekniken, motivet och texten tillsammans. Bokstäverna, adresserna och priserna på affischen hör till sin tid, och en affisch för en utställning eller föreställning har ofta datum i texten. Se fler exempel i kategorin affischer, från Chéret till 1970-talet.

Så känner du igen den

Övning

I förstoringsglaset består en Mucha-affisch av små prickar i rader, i cyan, magenta, gult och svart. Vad är den troligen?