Träsnitt, kopparstick, etsning och litografi – skillnaden mellan de grafiska teknikerna

Skillnaden mellan etsning, kopparstick och träsnitt ligger i var färgen sitter. I ett träsnitt trycker de upphöjda delarna av ett träblock (högtryck). I kopparstick och etsning sitter färgen i fördjupade linjer i en metallplåt (djuptryck): i kopparsticket plöjs linjerna med ett stål, i etsningen fräts de av syra. Litografin trycks från en plan sten med fett och vatten (plantryck), och serigrafin genom en duk (genomtryck).

Fakta

Grafik: en bild i många exemplar

Grafik är bilder som trycks från en matris, ett block, en plåt, en sten eller en duk, så att samma bild kan finnas i många exemplar. Varje exemplar är ett original, men inte unikt som en målning. Därför blev grafiken tidigt ett sätt att sprida bilder: helgonbilder och bibelillustrationer på 1400-talet, kartor och reproduktioner av målningar under följande århundraden, affischer och konstnärsgrafik på 1800-talet.

Teknikerna delas in i fyra familjer efter var färgen sitter när papperet pressas mot matrisen. Förklaringsbilden längre ner visar fyra av dem i genomskärning, steg för steg. Läs också avsnittet om tekniker i Se på konst, och slå upp orden i ordlistan.

Träsnittet: högtryck

Träsnittet är den äldsta tekniken. Konstnären ritar bilden spegelvänd på ett slätt träblock och skär bort allt som ska bli vitt. Kvar står linjerna som upphöjda åsar, som färgas med en vals och trycks som en stämpel. Linjerna blir därför ofta kraftiga och kantiga, med tydliga kontraster mellan svart och vitt.

Albrecht Dürer drev träsnittet till en ny finess i serien Apokalypsen från 1498, där linjerna är nästan lika täta som i en gravyr. I Japan blev färgträsnittet en egen konstform, med ett block för varje färg: Hokusais Den stora vågen vid Kanagawa och Hiroshiges Plötsligt regn över Shin-Ōhashi är tryckta så; läs guiden om ukiyo-e. Kring 1900 tog Edvard Munch upp träsnittet igen och lät träets ådring synas i trycket.

Ett närbesläktat högtryck är trästicket, där man graverar i ändträ i stället för att skära längs fibrerna. Det ger mycket fina linjer och användes för bokillustrationer på 1800-talet.

Kopparsticket och etsningen: djuptryck

I kopparsticket plöjer gravören V-formade spår i en polerad kopparplåt med en gravstickel. Linjen sväller och smalnar av beroende på hur djupt stålet går, och den slutar ofta i en spets. Plåten färgas in, ytan torkas ren och papperet pressas med stort tryck ned i spåren i en valspress. Tekniken kräver stor skicklighet och ger en klar, regelbunden linje. Dürers Riddaren, döden och djävulen från 1513 och Melencolia I från 1514 är två av de mest kända kopparsticken.

Etsningen trycks på samma sätt men görs på ett friare sätt. Plåten täcks med en tunn etsgrund av vax och harts, och konstnären ritar i den med en nål, nästan som med en penna. Sedan läggs plåten i syra, som fräter fram linjerna där metallen är blottad. Linjerna blir mjukare, mer skissartade och har trubbiga ändar. Rembrandt gjorde etsningen till ett eget konstnärligt språk, med djupa skuggor som han byggde upp i flera etsningar efter varandra. Francisco de Goya kombinerade etsning med akvatint, en teknik för tonade ytor, i serien Los Caprichos från 1799.

Torrnål är ett tredje djuptryck: linjen ristas direkt i plåten, och metallflisorna som kastas upp ger en sammetsmjuk, suddig linje. Den slits snabbt, så upplagorna blev små.

Litografin och serigrafin

Litografin uppfanns av Alois Senefelder i München på 1790-talet. Konstnären ritar med fettkrita eller tusch på en slipad kalksten. Stenen fuktas, och den feta tryckfärgen fastnar bara på teckningen eftersom fett och vatten stöter bort varandra. Ingenting skärs eller etsas, och linjen får samma korniga, mjuka karaktär som en kritteckning. Med flera stenar kunde man trycka i färg, och på 1890-talet blev färglitografin affischens teknik, hos Henri de Toulouse-Lautrec och Alfons Mucha; se affischer i designdelen.

Serigrafin, eller screentrycket, pressar färgen genom en finmaskig duk där de partier som inte ska trycka är täckta. Färgen ligger i jämna, platta lager. Andy Warhol använde tekniken för att upprepa samma bild, som i Campbell’s Soup Cans, och gjorde den till popkonstens kännetecken.

Så känner du igen tekniken

Börja med att leta efter en plattrand, en intryckt kant runt bilden. Den uppstår när en metallplåt pressas ned i papperet och avslöjar ett djuptryck: kopparstick, etsning eller torrnål. Titta sedan på linjerna. Sväller de jämnt och slutar i en spets är det troligen ett kopparstick; är de fria, darrande och trubbiga i ändarna är det en etsning; är de lite suddiga och sammetsmjuka kan det vara torrnål.

Saknas plattranden och är linjerna kraftiga och kantiga, med vita partier som verkar urskurna, är det sannolikt ett träsnitt. Ser bilden ut som en teckning med krita, utan relief i papperet, är det troligen en litografi. Platta, täckande färgfält som ligger ovanpå papperet tyder på serigrafi. I ett museum står tekniken alltid på skylten – men det är roligare att gissa först. Jämför med målningens tekniker i guiden om fresk, tempera och olja.

Så skiljer du dem åt

Övning

Ett tryck har en intryckt kant runt bilden och fria, skissartade linjer med trubbiga ändar. Vilken teknik är det troligen?