Vad är ukiyo-e? Japanska träsnitt från Hokusai till Hiroshige

Ukiyo-e betyder bilder av den flytande världen och är de japanska träsnitt och målningar som gjordes under Edoperioden (1603–1868). De visade stadens nöjesliv: skådespelare, kurtisaner, festivaler och senare landskap. De mest kända japanska träsnitten, Hokusais Den stora vågen och Hiroshiges vyer av Edo, är ukiyo-e. Bilderna trycktes i stora upplagor från ett träblock för varje färg.

Fakta

Den flytande världen

Ordet ukiyo hade länge haft en buddhistisk klang: det förgängliga jordelivet, en värld av sorg. Under 1600-talet fick det en ny betydelse i den växande staden Edo. Där levde samurajer, köpmän och hantverkare, och de sökte nöjen i teatern, i tehus och i de tillåtna nöjeskvarteren. Den flytande världen blev ett ord för detta liv i nuet, njutningen av det som snart är borta.

Ukiyo-e var bilderna av den världen. Under Edoperioden var Japan i stort sett stängt mot omvärlden, och landet hade en lång period av fred. Städerna växte, och en köpstark borgerlig publik ville ha bilder av sina idoler och sina nöjen, på samma sätt som man i dag samlar på affischer och vykort. Träsnitten var billiga, ungefär som ett mål mat, och såldes i stora mängder.

Hur ett träsnitt blev till

Ett ukiyo-e-tryck var ett lagarbete. Förläggaren beställde och sålde bilden. Konstnären ritade förlagan i tusch på tunt papper. En snidare klistrade upp teckningen på ett block av körsbärsträ och skar fram linjerna, och därmed förstördes originalteckningen. Sedan skars ett block för varje färg, med små hack i hörnen som gjorde att papperet hamnade på exakt samma plats vid varje tryckning.

Tryckaren penslade vattenbaserad färg på blocken och gned papperet mot dem med en platt skiva, inte i press. Därför kunde han variera färgen, till exempel låta himlen bli mörkare upptill. Från omkring 1830 användes det importerade pigmentet berlinerblått, som gav de djupa blå tonerna i Hokusais och Hiroshiges landskap. Förklaringsbilden längre ner visar träsnittet i genomskärning; läs också guiden om grafiska tekniker.

Skådespelare och skönheter

De tidiga trycken var svartvita eller handkolorerade. Kring 1765 började Suzuki Harunobu göra tryck i full färg, så kallade brokadbilder, med många färgblock. Hans unga kvinnor är smala, nästan viktlösa och sedda i poetiska vardagsscener.

Kabukiteaterns skådespelare var tidens stjärnor, och bilder av dem i kända roller såldes som porträtt av idoler. Skönhetsbilderna, bijin-ga, visade kurtisaner och kvinnor ur stadens liv. Kitagawa Utamaro gjorde på 1790-talet närbilder av kvinnoansikten, ofta bara huvud och axlar mot en glimmerglänsande bakgrund, som var nya i sin intimitet. Myndigheterna såg med misstänksamhet på nöjeslivet och införde flera gånger regler för vad som fick tryckas.

Landskapen: Hokusai och Hiroshige

Under 1830-talet blev landskapet ett eget huvudmotiv. Katsushika Hokusai var redan över sjuttio år när han kring 1831 gav ut serien Trettiosex vyer av berget Fuji. Ur den kommer Den stora vågen vid Kanagawa, där en väldig våg med klolika skumkammar reser sig över tre båtar, och Fuji syns litet i dalen mellan vågorna. Hokusai var också en outtröttlig tecknare och gav ut skissböcker med tusentals motiv, Hokusai manga.

Utagawa Hiroshige var yngre och mer lyrisk. Hans serie Femtiotre stationer längs Tōkaidō från 1833–1834 skildrar resan längs landsvägen mellan Edo och Kyoto, i regn, snö, dimma och kvällsljus. I serien Hundra berömda vyer av Edo, från hans sista år, finns Plötsligt regn över Shin-Ōhashi från 1857, där regnet faller i tunna, sneda linjer över människor som skyndar över en bro. Hiroshige använder ofta höga format, djärva beskärningar och en förgrund som skär in i bilden.

Krigare, katter och slutet

Utagawa Kuniyoshi var känd för dramatiska krigarbilder ur legender och romaner, med jättelika skelett och sjöodjur, och för humoristiska bilder med katter. Han visar hur brett ukiyo-e var: från poesi till serietidningens fart.

Efter 1868, när Japan öppnades och moderniserades under Meijiperioden, tog fotografi och nya trycktekniker över. Under 1900-talet levde träsnittet vidare i nya rörelser. Men redan på 1860-talet hade trycken nått Europa i stora mängder, och där fick de en oväntad betydelse för konsten; läs guiden om japonism.

Att se ukiyo-e

Ett ukiyo-e-tryck finns i många exemplar, och de bästa av dem finns i museer över hela världen. Den stora vågen och Plötsligt regn över Shin-Ōhashi finns till exempel i The Metropolitan Museum of Art i New York. Tidiga avdrag har skarpare linjer och mer nyanserade färger än senare, och papperet är ljuskänsligt, så trycken visas ofta bara under kortare perioder.

Titta efter de svarta konturlinjerna, de platta färgfälten utan skuggor, den höga horisonten och de djärva beskärningarna. Leta också efter förläggarens och konstnärens sigill och signaturer i kanten. Den japanska konstens historia, från Jōmon till i dag, finns i appens japanska spår, och arkitekturdelen har en guide om japansk arkitektur.

Så känner du igen den

Övning

Vad betyder ukiyo-e?