Vad är postimpressionism? Cézanne, van Gogh, Gauguin och Seurat

Postimpressionism är ett samlingsnamn för målare som i slutet av 1800-talet utgick från impressionismens ljusa färger men ville mer: fast form, symbolik eller stark känsla. De viktigaste är Paul Cézanne, Georges Seurat, Vincent van Gogh och Paul Gauguin, verksamma ungefär 1886–1905.

Fakta

Ett namn som kom i efterhand

Ingen av målarna kallade sig postimpressionist. Den engelske kritikern Roger Fry behövde ett namn när han 1910 ordnade utställningen Manet and the Post-Impressionists i London, och ordet betyder helt enkelt ”efter impressionismen”. Det samlar konstnärer som hade gått igenom impressionismen men som tyckte att den bara fångade ytan.

Därför är postimpressionismen ingen enhetlig stil. Den rymmer Cézannes geometri, Seurats vetenskapliga prickar, van Goghs virvlande penseldrag och Gauguins platta färgfält. Det gemensamma är viljan att ge måleriet något mer än ett ögonblicksintryck.

Cézanne: formen under ytan

Paul Cézanne ville göra ”något fast och varaktigt av impressionismen, som konsten i museerna”. Han byggde upp landskap, stilleben och figurer med små, ordnade penseldrag och lät flera synvinklar mötas i samma bild. I serien Kortspelarna från 1890-talet sitter bönderna orörliga som berg.

Cézanne arbetade länge i det tysta i Provence, men efter hans död 1906 visades en stor minnesutställning i Paris året efter. Den blev avgörande för Picasso och Braque, och han kallas ofta det moderna måleriets fader. Läs mer i guiden om kubism.

Seurat: prickar och vetenskap

Georges Seurat utgick från dåtidens färglära och satte små prickar av ren färg bredvid varandra, så att de blandas i betraktarens öga. Tekniken kallas pointillism eller divisionism. En söndagseftermiddag på ön La Grande Jatte, som han arbetade på i två år, visades på impressionisternas sista utställning 1886.

Bilden är nästan raka motsatsen till impressionismens snabba skisser: figurerna står stela som i en fris, och varje del är noga beräknad. Seurat dog redan 1891, bara 31 år gammal, men hans metod togs upp av bland andra Paul Signac.

Van Gogh och Gauguin: färg som känsla

Vincent van Gogh målade de flesta av sina kända verk under de sista åren av sitt liv, i Arles och Saint-Rémy i södra Frankrike. Solrosorna från 1888 och Stjärnenatten från 1889 är målade med tjock färg och kraftiga, rytmiska drag. Färgen beskriver inte bara hur saker ser ut utan hur de känns.

Paul Gauguin sökte sig bort från storstaden, först till Bretagne och 1891 till Tahiti. Han målade med stora, platta färgfält och mörka konturer och ville skapa bilder med symbolisk och andlig innebörd. Både van Gogh och Gauguin blev viktiga förebilder för expressionisterna och fauvisterna.

Postimpressionismen i Norden

I Norden sammanföll perioden med ett genombrott för ett mer personligt och stämningsfullt måleri. Edvard Munch målade Skriet 1893, en bild där landskapet självt tycks skrika. I Sverige gick konstnärerna kring Opponenterna 1885 till angrepp mot akademien, och på 1890-talet målade Richard Bergh, Prins Eugen och Carl Larsson svenska landskap och hem i en ny, nationell anda.

Det svenska sekelskiftesmåleriet har en egen epok i appen: Opponenterna och nationalromantiken. Där syns hur de franska idéerna blandades med ljuset och stämningarna i de nordiska sommarnätterna.

Så känner du igen den

Övning

Vem myntade ordet postimpressionism?